Alla barn har rätt till 35 timmars förskola

I 230 av de 290 svenska kommunerna har barn till föräldralediga bara rätt till de lagstadgade 15 timmarna på förskola i veckan. Berättelsen om barn som får stå utanför och vänta tills de andra förskolebarnen har ätit upp sin frukost eller sitta i hallen när de andra börjar äta sin lunch bara för att familjen fått tillökning, skär i mitt hjärta. Samma sak gäller mamman som när hon kommer för att hämta sitt barn blir utfrågad om hur lång resväg hon har och om hon har handlat på vägen.

I Botkyrka har alla barn rätt till 35 timmars förskola oberoende vad föräldrarna gör. Det innebär att vi inte ställer krav på att föräldrarna arbetar, studerar eller är jobbsökande för att barnen ska få en förskoleplats.

Skälet är att vi anser att vad föräldrarna gör inte ska påverka barnens rätt till att ingå i ett pedagogiskt sammanhang. Om man håller barnets utveckling i centrum blir det orimligt att stänga ute barn från en utvecklande verksamhet och från deras kompisar. När jag är ute och besöker förskolorna i Botkyrka lyfter pedagogerna alltid fram vilken stor tillgång det är att alla barn kan delta i verksamheten på samma villkor. Att grupperna är tryggare nu och att dagsrytmen på förskolan är lugnare.

Den allmänna förskolan infördes för att både mamman och pappan skulle kunna jobba. I Botkyrka har vi sedan dess förnyat vårt sätt att se på förskolan. För oss är utgångspunkten numera inte bara att förskolan ska vara ett ställe för barnen att visats på när deras föräldrar jobbar, utan att den dessutom är grunden för det livslånga lärandet. Med detta uppdaterade sätt att se på förskolans roll blev det tydligt att vi behövde ändra vårt arbetssätt.

När vi införde 35-refomen fanns det internt en stor oro för att barnens vistelsetider skulle öka. Detta gjorde att vi fick jobba mycket medvår egen syn på förskolan. När förskolans pedagogiska uppdrag är huvuduppgiften och barnperspektivet vägledande så blir det logiskt att det är bättre för barnen att pappa stannar och handlar i 20 min på väg till förskolan i stället för att ta med en trött och kanske hungrig 3-åring till affären. Om vi är stolta över vår verksamhet så borde fokus inte ligga på hur korta dagar barnen ska ha, utan i stället hur vi ska fylla varje del av dagen med utveckling och lek. trots nytt synsätt kan vi i dag inte se någon dramatisk ökning av vistelsetiden utöver de 35-timmarna.

Vi vet att språket är nyckeln till skolframgång, en bra tilltro till sig själv och den egna förmågan, oberoende om svenska är modersmålet eller inte. Att vägra vissa barn de pedagogiska verktyg som förskolan ger bara för att de har fått syskon är därför djupt orättvist. I en kommun som Botkyrka, som har många invånare som inte har svenska som modersmål blir detta ett extra viktigt ställningstagande.

Förskolan ska finnas där för barnen och för deras rätt att i ett pedagogiskt sammanhang och en trygg miljö få en bra start på det livslånga lärandet. Ska vi nå ditt krävs satsningar från både kommunerna och regeringen.

Att barn som får syskon fortfarande bara har rätt till de lagstadgade 15 timmarna på förskola i veckan i de flesta svenska kommuner känns förlegat. Hur tänker förskoleminister Nyamko Sabuni när hon säger att "Sverige har en fantastisk förskola, som utgör den viktigaste delen av vår välfärd", men samtidigt inte är beredd att satsa resurser på att se detta bli verklighet? 35-reformen har kostat Botkyrka omkring 30 miljoner per år, det är en bra investering som kommer ge stor utdelning i framtiden. Politik är att välja.

Ebba Östlin

Intressant debatt. I kommentarsfältet är många upprörda och menar att barnen har det bättre hemma. Att dom inte alls är i behov av pedagogiken i så små åldrar. Att vi inte borde skaffa barn för att sen lämna bort dom, att 7 timmar om dagen istället för 5 timmar tre dagar är för mycket.
Men att ändra 15 timmars regeln innebär ju inte att man MÅSTE utnyttja alla timmar för det. Men att det kanske kunde underlätta planeringen över dagarna hemma mer, att underlätta mer för dom som kanske är ensamma med barnen? Att barn med syskon som kräver extra får lite andrum på förkolan. Jag vet inte vad jag tycker? Men jag tror iaf att jag skulle uppskatta mer än 15 timmar i veckan då jag själv sitter där. Och jag är ÖVERTYGAD om att Theo skulle uppskatta att få vara med på dagis. Nu vet jag inte hur det kommer se ut. Men jag gissar att det myfödda barnet kommer ta mycket plats och tid? Att jag kommer bli tvungen att prioritera mycket. Att det kommer bli pusslande för att få det gå ihop..Och ALDRIG skulle jag acceptera att mitt barn får sitta och titta på när dom andra äter mellis, eller vänta i hallen tills klockan blir 9 medans dom andra leker i lokalerna. Det låter befängt. Självklart får barnen stimulans och mår bra av att vara hemma. Men som sagt, man kanske inte behöver nyttja alla timmar bara för att dom finns, och kanske mår dom lika bra under första året, då syskonet är så liten och totalt beroende av sina föräldrar att få vara med sina vänner och fröknar på dagis? Aja, debatten kan pågå hur länge den vill. Jag tvivlar på att den någonsin kommer förändras, för tankarna hos övriga kommuner går nog inte lika. Kanske ska man satsta på att lägga pengar på att minska grupperna först(UTÖKA PERSONAL)? Men det är spännande att det tas upp.. "Vi skaffar inte barn för lämna bort dom?" Kom igen. Dom mår ju bra av det. Mitt barn skulle bli gråhårig av att vara hemma med mig hela dagarna (även om jag var friskt) och han har alltid något spännande att berätta om sin dag på förskolan. Att jag lämnar honom på dagis (fast jag är hemma) är ju (visst för att jag snabbt ska få det behöver gjort hemma gjort) men framförallt för att han få leka med sina vänner och lära sig det grundläggade som alla andra barn gör på förskolan. På Theos förskola är dom en stor barngrupp men med frukantsvärd kompetent personal. Jag har inte alls märkt av att han inte skulle få uppmärksamhet eller att han blivit åsidosatt, tvärtom. Jag blir alltid mött i dörren av någon pedagog som berättar om något han gjort, dom visar gärna upp pärlplattor eller annat pyssel som jag fattar att han inte gjort själv utan med hjälp av en vuxen. I gruppen han är i nu är lärarna än mer angagerade än i hans förra.. Dom är intresserad av hans utveckling och jag får info så gott som varje dag om vad han lär sig. Det är alltid något som berättar om vad han sagt för roligt på samilingen eller liknande.  Men som sagt. I dagsläget är jag övertygad om att det ska mycket till innan det sker en förändring.