Min svärfar fyller inte bara utan. Utan Theo, min lilla, älskade Theo tappade sin första tand idag. När jag hämtade honom på förskolan var han lyrisk.. Överlycklig. Visserligen har han inte pratat om något annat än detta på flera timmar så Lite tjatigt kanske. Men så häftigt! Nu väntar vi på tandfen 😘

 

imorgon om jobbar jag igen. Tagit på mig lite extra.. det blir bra. Jag har fått ett "mindre" växthus och en drivbänk av Johan så det kliar i mina fingrar. 

 

Nä, det är ingen mening att vänta på tandfen utan jag får helt enkelt agera tandfe! 

 

Ha de gott.

 

Avsluta. Jag lär känna mig själv igen. Har varit i mamma bubblan länge (där är jag ju för alltid, men mamma ledig så att säga) Dagliga rutinen har varit att sköta hem och barn o längta tills Johan slutar för vuxen sällskap. Så nu har jag kastat in mig i jobb igen och jag älskar det. Nya möten, nya utmaningar, nya kunskaper och nya tankar. Jag blir otroligt medveten av mitt jobb, ibland på dåliga sätt men också på bra sätt. Det är bra med perspektiv. Lite distans till mina "i-landsproblem", som hur stökigt det kan vara, som att en räkning missats, grus i hallen, tjat, vad ska vi äta? Va jobbigt det där är, bilen är skitig.. Osv. Att jobba på mitt jobb påminner mig alltid efter varje arbetspass att mina "problem" egentligen är vardagslyx. Jag kastats ständigt in i processer som jag utvecklas av och jag lär mig något nytt om mig själv och/eller andra hela tiden. Härlig känsla. Jag är ganska trött på dömande människor och har under dom senaste åren lärt mig att man bör sopa rent sin egen bro innan man skäller på andra. Jag är helt övertygad om att i fall man skulle gå några kilometer i den andras skor, bära dennes ryggsäck om så bara för en stund så skulle man tänka sig för innan man smutskastar. Vi har ju alla olika erfarenheter och förflutet som gett oss olika förutsättningar. Vem är jag att döma förns jag vet? Jag har själv varit otrolig snabb att stämpla människor men tack och lov fått lära mig att omvärdera. Om du luras, säg en av tio gånger är min övertygelse att det är värt det. Ger man bara människor chansen att berätta och förklara finns oftast fantastiska historier och även sorgliga öden som vi kan lära oss av. Om vi bara stämplar andra går vi miste om berättelser som ger både kunskap och förståelse för andra.

 

Första tiden hemifrån har varit tuff, dels för att det var ovant att lämna mina barn hemma men också dels för tragiska händelser på jobbet som fick mig att ifrågasätta om det ens var värt det? Men så behövdes det bara ett möte för att inse igen varför jag gör det jag gör. För att det ger otroligt mycket tillbaka! I alla olika former. Ett ögonkast, en svordom, ett brev från häktet, ett tack, en framgång, ett leende, ett lyckandes, en motgång och ett omtag!

Är med i olika föräldragrupper på facebooK som jag ikväll gick ur.

 

jag har kännt mig så lugn inför Thildes inskolning på måndag, haft en bra inställning att allt ska gå bra. Ändå tills jag låter mig påverkas av andras åsikter kring hur länge man bör vara hemma, hur barnet lider av saknad och andra skräck historier. Såg ingen som helst mening att stanna kvar där då det bara skapade knäppa tankar i skallen. Jag vet ju vad som är rätt för oss. 

 

 

På på måndag kör vi och det kommer gå kanoners. Våra ungar är ju in the road kids, vana att sova och bo hos andra både med och utan oss så jag har svårt att se att det ska bli problem (ska inte gräva min egen grav nu) men det löser sig. 

 

 

Det är så långt mellan gångerna att jag glömmer lösenordet.

 

vi mår bra. Jag har tappat tjusningen i bloggen. Kanske för att det dog ut med kommentarer, (jag blev bombad när jag väntade Theo, vad hände sen?) kanske för att jag prioriterar min tid? Kanske för att jag inte har tid, kanske för att jag barskrapat intresset. Men jag vill så gärna blogga mera för det har varit så roligt att kunna kolla se tillbaka under alla år, rent för min egen skull alltså, som en dagbok. Jag vet inte.

 

 

idag är det fredag. Alla utom jag sover. Det var en jobbig natt med Thilde natten som var men va fan, på söndag har jag sovmorgon :)

 

jag har så mycket i skallen. Mycket att göra, eller så inbillar jag mig. Det är nog lugnt. Har mycket att se fram emot samtidigt som vi får trista besked från någon nära som är sjuk. Det är då man tänker "fan, man ska ta vara på dom nära" samtidigt som tanken "det händer bara andra" cirkulerar i huvudet. Det är ju inte så, det händer inte bara andra. Det händer vem som helst. 

 

 

I år  hade jag tre löften:

 

1. Inte rösta på SD, vilket blir det enklaste löftet. 

2. Bli mer ekonomisk. Ska väl funka frånsett denna månad då jag redan är back, annars så. 

3. Vara mer hemma. Det måste bli så. Vi har flängt och farit 2013 så vi har bott mer i bilen än hemma. Vi har inte gjort ett dyft på huset heller.

 

 

vi gjorde ett val helt enkelt. 2013 var ett ganska tufft år. Vi fick Thilde dec 2012, bästa gåvan, men hon kom med himla humör och ett väldans magont. En vidrig dygnsrytm och mycket blev upp och ner. Johan jobbade arslet av sig i Stockholm. Dom jobbade dygnet runt. Nästan. 

han längtade hem. Varje torsdag var vi båda så glada. Han tänkte: "äntligen får jag komma hem till barnen och bara varva ner"

 

jag var var hemma med båda. Thilde med sin kolik och Theo med sin trots. Varje torsdag tänkte jag: "äntligen kommer han hem till barnen så jag får varva ner" 

 

det krockade ju rejlät som ni förstår och dom fyra första månaderna var vidrig. Helt ärlig var vi nog bara glada den 25, när J fick lön. Men det var nog enda dagen. 

 

Det blev bättre ju äldre Thilde blev men ändå gnagde irritation hela tiden. Man tar ju ofta tyvärr ut ilska och trötthet på den närmaste. 

 

Johan gick fullständigt in i väggen och hamnade på sjukhus. Han blev sjukskriven och när han var redo att jobba krävde han att få vara hemma. Äntligen. Någonstans under sjukskrivningen hittade vi tillbaka till verkligheten. det är inte värt pengarna att slita så ont. Inte för någon av oss. vi fick helt enkelt perspektiv på vad som är viktigt. Familjen. Före allt. Så vi sket i badrums rust, vi sket i renoveringar. Vi gifte oss och åkte till Grekland och London istället. andra hade kanske tragglat på, i värsta fall lämnat varandra i desperation. Vi saknade varandra för mycket. 

 

Stockholm är för långt bort. Vi kunde spara mycket pengar, amortera högre och göra mer saker men fy farao för den ensamhet vi kände.

 

 

så det var nog 2013 års bästa beslut. Att han kom hem igen. Därav blir det mer tid hemma i år. Tillsammans. Värdesätta tiden. Nu börjar jag jobba om två veckor o vi ska lära oss leva livet med två barn. Det ska gå bra. Jag längtar. Nu är det 2014 och vi prioriterar annorlunda :) 

 

gott nytt år!

Övervinner allt!

 

Startar Uppsala trippen med att träffa en gammal vän som jag inte sett på väldigt länge. Vackra Lovisa :) sen blir det mys kväll och fest förberedelser hos Ronja :) 

Väskan är packad och Jag åker med Johan till stan när han ska till Jobbet sen kör pappa mig till Uppis! Off we go! 

Ser fram emot en ny dag efter en bra dag ;)

Sov gott.

Och på fredag tar jag tåget till Uppis för 25 års fest. 

Grattis Rancha!

Nu är vi hemma. Trötta. 

Jag har varit med Theo på skidträning.

Fotbollsgalan på tv och jag har fått höra Zlatan vara ödmjuk, annorlunda känsla.

Imorgon ska Theo äntligen på förskolan. Han har varit hemma två veckor. Lov och magsjuka. Han längtar mest men jag kan inte sticka under stolen att dom där fem timmarna är ganska betydelsefulla även för mig, speciellt efter en helg på borta plan. 

På fredag åker jag till Uppsala för att fira min vän som fyller 25. Det ska bli kul!

Ha de gött!

Åkesson har fått en tårta i fejjan! Ingen Kommentar på den. 

Carola har fixat frillan likt hennes adoptivsotter. Var sjätte svensk betalar för mycket för elen..

Ja jag har läst Aftonbladet ikväll. Dynga.

På fredag åker vi till Gävle för att mysa med bebis och gå på dop. Förutsatt att inget symptom dyker upp.. Om vi alla är friska från och med imorse så kan vi åka som planerat. Annars blir det nog varken det ena eller andra.. 

Så ser det ut nu. Jag planlägger nästa vecka då den här veckan gått åt att ta hand om sjuklingar har det inte blivit mycket annat gjort. 

Får se om jag lyckas bocka av något på listan.. 

Å andra sidan ska jag sluta klaga, en nära vän och familjemedlem ligger på sjukhuset sen mer än en vecka tillbaka så lite perspektiv sätts in. Vi har det ganska bra med "bara" magsjuka och bör nog enbart vara tacksamma.

Theo är min hjälte iaf.. "Heeeej miss bebis Bell åå å åå å" och hans grymma dans steg till.. Ingen kan få mig att skratta som den killen!  

Sov gott

Gillar't inte alls. 

Idag skulle ju bli en fixar dag. Bäddat rent och vikt tvätt är det enda jag tagit mig för. Det kommer fler dagar försöker jag intala mig själv. 

Ha de gott!

Johan har somnat på soffan och jag tänker inte väcka honom. För första gången är jag glad att han somnat där, hans skick gör det inte allt för inbjudande att dela säng med.

Imorgon ska rensningen fortsätta. Prylar ska ut i garaget som ska kastat och garderober och annat ska fortsattas rensa. Lampor i källaren ska bytas så vi ser nått.. Ja och så klart ska hör städas, renbäddas och vädra. Varje bacill ska veck! 

Ha det fint!

Dags att ta tag i tvätten kanske eller någon annan nytta. Ska bädda rent iaf ihop om att få bort lite av sjuklukten här hemmafix.

Mm. Tråkig dag helt enkelt. Men alla dagar kan inte vaa roliga. Vi är ensamma för förta gången på.. Ja nästan tre veckor, men magsjuka ;) så de kan gå. 

Ha de fint!

Aja jag ska handla hem blåbärs soppa och lägga alla andra måsten på hyllan. Blir omvårdnad idag.

Ha de gott!

Tack å lov blev det bara några fåtal hus, tur vi har generösa grannar så hinken fylldes snabbt för jag frös som tusan!

Jag har pysslat lite på en present till en "nyfödd", mer jobb än jag trodde men nu är den klar. 

Imorgon blir det eventuellt himla badet men ingen är direkt kry så vi får se hur det blir. 

Inväntar resultatet på Idol.

Ha de!

Men ikväll har Frida förvandlat mig till brunett. :) igår va vi ut och åt middag och sen såg vi bio, snabba cash livet delux. Riktigt bra. 

Båda barn är dåliga. Thilde har haft feber och snorar. Theo är kryare men har hosta.

Nu inväntar vi att se en film vi hyrt, tyskungen.

Ha de bra