För drygt 2 år sedan fick jag en del konstiga kommentarer här på bloggen, bland annat om min roll som förälder osv. Saker som jag inte kände mig träffad av men som gjorde mig ganska ledsen. Jag har sen dess valt att inte publicera några kommentarer överhuvudtaget, dom kommer till mig på min mail och där förblir dom.
Det händer även idag att någon ska lägga ner tid på att kritisera, vi pratar alltså okonstruktiv kritik men jag får en del roliga och snälla kommentarer också. Som från Amanda igår :)
Jag kan inte sluta läsa din blogg. Jag gillar verkligen din vardag och undrar hur du har så mycket tid? Vad jobbar dumed? Vad gör du när du är inte jobbar och vem är du gift med? Jag har en dotter i samma ålder som din son och det är kul att kunna se vad ni gör på dagarna.. Super fina bilder!
Jag tycker det är roligt att något som från början bara skulle bli en simpel dagbok, ett forum för mina vänner/familj att kika in på eftersom jag bodde en bit hemifrån nu har blivit större. Super kul tycker jag.
Så svaret på den kommentaren blir:
Jag har ganska mycket tid eftersom jag jobbar dyngspass.. Alltså jobbar ett par dygn och sen ledig nio dygn. Det ger mycket ledig tid till att vara hemma med Theo osv. Jag jobbar på ett bahandlingshem för ungdommar. Ett super bra ställe. Kolla in: VITTRASEL
När jag inte jobbar passar jag på att vara hemma. Jag älskar mitt jobb men jag saknar min egen säng och rutinerna som iaf vi har hemma. Just förtillfället jobbar min Sambo (vi är inte gifta) på trakt i Falun som vvs montör. Han är alltså borta mellan mån-tors vilket innebär att vi ses som mest 6 dagar i månaden. Det fungerar. Jag prioriterar dom först, han och min son. I deras umgänge mår jag som bäst. Jag har inget fritidsysselsättning annars men skulle gärna ha en.. Har bara inte hittat min grej kanske. Vi åker ganska ofta hemifrån, vi har släkt både i Ramsele och Gävle så helgerna brukar kunna spenderas på dom ställena. Jag har ganska mycket dator tid men försöker komma ut så mycket som möjligt ändå. Jag omges av fantastiska människor och har inte mycket att klaga på :) Livet förter sig så som man bäddar.
Det som sagt jätte roligt att många hänger med. Det känns bara viktigt för mig att ändå poängtera att detta inte är HELA min verklighet, vilket dom som känner mig vet. Jag använder inte det här som ett forum där jag skriver om ALLT. Här hamnar det positiva för det mesta. Om det inte är privat också en del "negativt".. Men hela min verklighet ser lite annorlunda ut :) Jag skulle tex aldrig hänga ut någon här eller på något annat vis använda detta ställe som en plats att ventilera privata saker som rör mig, vänner, familj eller annan nära. I efterhand ser jag det som ett super bra ställe för Theo att se tillbaka på senare för att kunna följa hans utveckling osv. Jag försöker därför att inte skriva något som jag vet att han kommer kunna ta skada av i framtiden.
Berätta vem du är? Hur du hittat hit? Vad du vill läsa mer om?
Jag blir helt förstummad av denna krönika som skrivits på aftonbladet. Dock 2009. Tänker inte ens lägga ner mina värderingar. Det som gjorde mig mest arg.... fort, efter texten..
Avkriminalisera knarkarna!
Lisa Magnusson vill släppa in knarkarna från kylan
Jag såg på teve om Stockholm Smokefest, och jag tänkte att SNÄLLA, skaffa er åtminstone en talesperson som inte är helt sönderrökt, det är väl det minsta man kan begära! Om ni nu skall hålla på.
Själv är jag en sån där mittemellan. Jag fattar inte poängen med att samlas och knarka i grupp, men jag hejar inte heller på polisen som bistert sade att nu blir det mycket att göra, underförstått: Nu skall vi plocka de jävla haschtomtarna.
Det är ju inte sant som samhället tutat i oss att cannabis är inkörsporten till tunga droger och ond bråd död. Men inte heller är det sant att cannabis är harmlöst som sockerdricka och att det inte finns något som heter haschpsykos, såsom hobbypuffarna vill hävda. Jag har förlorat flera vänner till rökandet, på riktigt. Det är fan läskigt. Jo, det går att gå ned sig.
Ändå säger jag: Avkriminalisera cannabis. Och inte bara det: Avkriminalisera allt knark.
Vi är alla överens om att beroende i alla former egentligen är en sorts sjukdom. Typ alkoholism. Eller spelmissbruk. Eller narkomani. Anorexi. Whatever. I vanliga fall betraktar också våra domstolar psykisk ohälsa som en förmildrande omständighet. Personer som inte anses vara vid sina sinnens fulla bruk döms till vård, inte till fängelse. Ja, utom personer som åtalas för att ha innehaft eller tagit droger: De döms till böter eller fängelse för detta. Välkommen till uppchnedvända världen, det är så att man skulle kunna tro att ett crackhead har hittat på reglerna.
Jag säger: Avkriminalisera allt knark! Inte smuggling och större innehav och försäljning förstås. Men det borde vara lagligt att inneha en mindre mängd narkotika, oavsett om man har den i fickan eller i blodet.
Själv hatar jag verkligen allt vad droger heter, HATAR. På riktigt. Jag hittar inte bara på det för att det ser bättre och mer tillrättalagt ut. Jag HATAR'T verkligen. Men jag tänker att om vi bara kunde sluta se knarkarna som brottslingar, om vi kunde släppa in dem från kylan - så mycket bättre allt skulle bli. Rena sprutor skulle de få, och ett par ord om att vi skall inte tjata men ifall du vill sluta så finns vi här. Det är så det borde vara.
Och helt ärligt, om samhället inte kan ha det förbarmandet med sina trasiga och små - varför skall det fortsätta förlåta sina stora feta makthavare för alla övertramp jämt?
...var att en kommentar till denna krönika var: "Helt rätt! Avkriminalisera alla droger och all använding. Vuxna människor har väl rätt att göra vad dom vill med sin egen kropp?
Vad är det frågan om? En människa som missbrukar straffar inte bara sig själv och sin kropp, den som nyttjar dessa preparat förstör också för alla i sin omgivning, dessa preparat "som inte anses farlig nog för att vara olagligt" är orsaken tillotroligt många splittrade familjer, föräldralösa barn, ja även dödsfall.. Hur fan skulle vårat samhälle se ut om drogerna legaliserades.. Inte skulle jag vilja vistat ute iaf. Det är inte lika roligt att sitta mitt emot en människa på tex bussen som ser små svampar, inbillar sig att saker och ting flyger runt i luften.. det är heller inte så roligt att dessa drogpåverkade människor faktiskt ofta väljer att faktiskt ta bilen till jobbet/skolan? Kanske blir det inte så roligt heller när din granne sätter eld på huset pågrund av just dessa preparat.. Åhh dra åt skogen du milda människa jag hoppas, hoppas innerligt att du inte menar allvar i det du skrivit! Och om du gör du gör det skulle jag nästan önska att någon av dina nämaraste drabbas av "sjukdomen".. För nää, det är nog inte så roligt när din morsa står och pratar med blommorna istället för dig, när hon stjäl skithus papper för pengarna gick till droger? eller när din farsa hellre åker ner på stan för att komma över en fix istället för att träffa dig på det där fiket som ni bestämt!? När han gör helt galna saker och försummar även dig.. Nää det är inte roligt.
Citerar en föredetta narkoman i min omgivning "En fix fixar inget & en lösning löser inget"
Jag blir helt förstummad av denna krönika som skrivits på aftonbladet. Dock 2009. Tänker inte ens lägga ner mina värderingar. Det som gjorde mig mest arg.... fort, efter texten..
Avkriminalisera knarkarna!
Lisa Magnusson vill släppa in knarkarna från kylan
Jag såg på teve om Stockholm Smokefest, och jag tänkte att SNÄLLA, skaffa er åtminstone en talesperson som inte är helt sönderrökt, det är väl det minsta man kan begära! Om ni nu skall hålla på.
Själv är jag en sån där mittemellan. Jag fattar inte poängen med att samlas och knarka i grupp, men jag hejar inte heller på polisen som bistert sade att nu blir det mycket att göra, underförstått: Nu skall vi plocka de jävla haschtomtarna.
Det är ju inte sant som samhället tutat i oss att cannabis är inkörsporten till tunga droger och ond bråd död. Men inte heller är det sant att cannabis är harmlöst som sockerdricka och att det inte finns något som heter haschpsykos, såsom hobbypuffarna vill hävda. Jag har förlorat flera vänner till rökandet, på riktigt. Det är fan läskigt. Jo, det går att gå ned sig.
Ändå säger jag: Avkriminalisera cannabis. Och inte bara det: Avkriminalisera allt knark.
Vi är alla överens om att beroende i alla former egentligen är en sorts sjukdom. Typ alkoholism. Eller spelmissbruk. Eller narkomani. Anorexi. Whatever. I vanliga fall betraktar också våra domstolar psykisk ohälsa som en förmildrande omständighet. Personer som inte anses vara vid sina sinnens fulla bruk döms till vård, inte till fängelse. Ja, utom personer som åtalas för att ha innehaft eller tagit droger: De döms till böter eller fängelse för detta. Välkommen till uppchnedvända världen, det är så att man skulle kunna tro att ett crackhead har hittat på reglerna.
Jag säger: Avkriminalisera allt knark! Inte smuggling och större innehav och försäljning förstås. Men det borde vara lagligt att inneha en mindre mängd narkotika, oavsett om man har den i fickan eller i blodet.
Själv hatar jag verkligen allt vad droger heter, HATAR. På riktigt. Jag hittar inte bara på det för att det ser bättre och mer tillrättalagt ut. Jag HATAR'T verkligen. Men jag tänker att om vi bara kunde sluta se knarkarna som brottslingar, om vi kunde släppa in dem från kylan - så mycket bättre allt skulle bli. Rena sprutor skulle de få, och ett par ord om att vi skall inte tjata men ifall du vill sluta så finns vi här. Det är så det borde vara.
Och helt ärligt, om samhället inte kan ha det förbarmandet med sina trasiga och små - varför skall det fortsätta förlåta sina stora feta makthavare för alla övertramp jämt?
...var att en kommentar till denna krönika var: "Helt rätt! Avkriminalisera alla droger och all använding. Vuxna människor har väl rätt att göra vad dom vill med sin egen kropp?
Vad är det frågan om? En människa som missbrukar straffar inte bara sig själv och sin kropp, den som nyttjar dessa preparat förstör också för alla i sin omgivning, dessa preparat "som inte anses farlig nog för att vara olagligt" är orsaken tillotroligt många splittrade familjer, föräldralösa barn, ja även dödsfall.. Hur fan skulle vårat samhälle se ut om drogerna legaliserades.. Inte skulle jag vilja vistat ute iaf. Det är inte lika roligt att sitta mitt emot en människa på tex bussen som ser små svampar, inbillar sig att saker och ting flyger runt i luften.. det är heller inte så roligt att dessa drogpåverkade människor faktiskt ofta väljer att faktiskt ta bilen till jobbet/skolan? Kanske blir det inte så roligt heller när din granne sätter eld på huset pågrund av just dessa preparat.. Åhh dra åt skogen du milda människa jag hoppas, hoppas innerligt att du inte menar allvar i det du skrivit! Och om du gör du gör det skulle jag nästan önska att någon av dina nämaraste drabbas av "sjukdomen".. För nää, det är nog inte så roligt när din morsa står och pratar med blommorna istället för dig, när hon stjäl skithus papper för pengarna gick till droger? eller när din farsa hellre åker ner på stan för att komma över en fix istället för att träffa dig på det där fiket som ni bestämt!? När han gör helt galna saker och försummar även dig.. Nää det är inte roligt.
Citerar en föredetta narkoman i min omgivning "En fix fixar inget & en lösning löser inget"
Idag tog vi lite sovmorgon. Sen åkte vi in till stan och köpte scart kablar. Nu ska tv bli fixad. Försökte febrilt igår men bilden förblir grön/lila. Hoppas bara det är kabeln, så det inte är tv apparaten. Då smäller jag av.
Vi träffade Pappa och Farmor på Ikea och blev bjudna på lunch. Tackar tackar. Träffade även Embla och Egon med sin mamma där inne så ungarna åt en glass.
Vidare åkte vi för att lämna saker som jag fått med mig från jobbet. Tur att någon skulle upp så jag slapp åka igen.
Guld värt.
Nu är vi hemma. Theo sover innan vi ska ut och skotta och leka i snön. Jag har till hans stora förtjusning gjort smoothie, det som han drack hos Morfar och inte kunde få nog av :)
Ha en fin dag.
Dom små stjärnorna. Fick detta mms av Johan igår. Blir varm i hela kroppen av att se hur Theo riktigt njuter av att få leka med Isabell :)
Här hemma väntar blixten paket till trollet. Jag köpte bomullströjor i Härnösand på HMs rea och sånna där "stryka på märken" men blixten :)
Han kommer bli glad :) Dessutom finns det tatueringar med i paket ;)
Jag har varit hemma solokvist ett tag. Dom kommer snart hoppas jag.
Väl hemma fick jag en chock. Som det måste snöat här.. Nu ger inte bilden rättvisa för det var MÄNGDER och alltså fyra dagars plogkant som kommer ha gett mig en sjuhelvetes träningsvärk imorgon, tog dryt en timme, en och en halv innan jag var färdig. Men så har jag ju gjort dagens träningspass och fått lite luft också.
Skönt att vara hemma i värmen. På jobbet gick något sönder så det har varit 16 grader där.. Vi har fått elda som galningar.
Hur veckan blir återstår att se. Jag är verkligen inte göralös.
Jag är så urbota trött på blixten, mack, bärgarn o alla andra karaktärer i den där uttjatade filmen. Men jag hade lovat Theo en blixten tröja så idag köpte jag de åt honom. Köpte flera egentligen. En färdigtryckt men så köpte jag vanliga bomulls tröjor för 30 kronor styck och sånna där "stryka fast" märken med cars motiv. Jag tror han kommer bli glad :)
På väg till Härnösand. Badminton mm. Om alla lastbilar kunde begripa att man har varsin sida av vägen så skulle det gå super bra men dom verkar missat den biten. Saknar trollet och längtar till nästa vecka då vi ska åka till en barndomsvän och hälsa på :)
Ingen bra dag för lilla T. Han ramlar med full kraft från kökstolen ner med framtänderna i kanten på köksbordet. Ajajaja. Jag blir nästan räddar än han själv men det går ganska fort över trots att han säger att han har ont. Vi får tid på folktandvården några timmare senare. Under tiden sover han.
Köper paket på coop för dom barn som är duktiga hos tandläkaren får paket (även dom som inte är duktiga visar det sig senare) Vi kommer in till tandläkaren och han blir galen. Inte för att det gör ont utan för att vi är på "kukhuset" och Theo hatar "kukhuset".. Tandläkaren är opedagogisk och ganska klupig. Theo vägrar gapa och det köper dom (!) han får åka hem utan koll. Återbesök på torsdag då dom tror att han kommer ha lugnat ner sig då? Knappst. Men det är väl upp till bevis då. Nu leker han och skrattar. Är glad.
En fläskläpp som inte vill fastna på bild och nyponsoppa hemma.
Det blir en lugn kväll. Vi provar med dagis imorgon.
Jag åker och jobbar. Det är då det tycks hända. När jag ska jobba. Suck.
Enbart massa text om en jävligt dåligt dag. Om du kikat in för bli uppmuntrad eller liknande kan du välja redan nu att inte läsa..
Nu tänker jag bara värka ur mig skit här. Har en så otroligt dålig dag.
Jag mår däremot bra. Hyffsat bra. Bättre iaf. Tack och lov!
Jag är människans svar på framförhållning och planering.
Jag brukar alltid se till att Theos kläder som han ska ha dagen efter ligger framme, förbereda välling och morgonsaker för att slippa stress. Kolla bilnycklar, hemnycklar och eventuella pengar. Se till att jag själv har allt klart inför kommande dag. Extra noga är jag om jag vet att jag kommer ha tider att passa.
Igår var jag ur form. Jag gick och la mig. Hade ju städat Theos garderob så det skulle gå smärtfritt och fint ändå. Hade tider att passa. Theo skulle på dagis 08 för att hinna äta frukost och Syrran skulle köras till skolan till 08.45. Ledigt med tid tänkte jag, bara lämna dom som lämnas ska och åka hem och sova.. sova.. jag behöver sova.. Ack så jag misstog mig.
Vaknar och ser ett sms på mobilen från Johan:
"Hej, jag har nog gjort en tabbe, jag har passat nyckleln i brallorna här i Falun"
SAAAAAAAAAAAAAAAAAATAAAAAAN! Fan va kass han är, det är så jag tänker. Lägger allt ansvar på honom. KUNDE HAN INTE KOLLAT DET INNAN HAN ÅKTE..? Att jag ska ha en del i detta makabra misstag finns inte på kartan!
Att våran extra nyckel ligger på MITT jobb (16 JÄVLA MIL HÄRIFRÅN) för att jag blandat ihop jobbnyckeln med våran privata bortser jag från. Jag behöver skylla ifrån mig.. För stunden var allt hans fel.
Lugnar ner mig och tänker att vi faktiskt har en till bil, det löser sig. Går ut och kommer på att den är "inparkerad", passaten står alltså ivägen för att få ut den. Jagar ut syrran för att få hjälp att rulla bort passaten, men inser omgående att det är rattlås på, jag kommer inte kunna svänga bilen även om vi lyckas rubba den. Rattlåset går ju såklart bara upp om man har en bilnyckel. Suck..
Dags att börja skotta. Skottar halva framsidan, svettig, stressad och jävligt less, trött. Börjar parera bilen med en hårsmån på varje sida om huskanten och passaten. Men för att ens kunna backa innebär det att jag måste in med bilen i garaget en bit.. Och vårat garaget är allt utom ett garage.. Tillslut tappar jag fattningen och sliter upp barnvagnen, som jag bara lagt där inne, mitt i vägen bland allt annat som hör hemma varsomhelst men inte i garaget (?) skiker högt inne i garaget samtidigt som jag kastar vagnen inåt, tur att den redan var trasig, för den blev inte mindre hel.. Samtidgt hör jag våran sura jävla gammgubbe till granne utanför som står och muttrar med hans fula hund något elakt och jag ångrar nästan nu att jag inte bad honom fara åt helvete.. Stå där och gnälla och tjura. Som om problemen inte stod mig upp i halen innan jag såg honom? Fortsätter med mitt istället. Lyckas köra fast och syrran får skotta loss mig. Skottar och kör sönder TRE av dom FEM nya buskarna vi planterade i somras..
Då jag ÄNTLIGEN efter massa strul lyckats få ut min bil ser jag att jag nästan inte har någon bensin, jag hade ju tankat passaten, det var ju den jag skulle använda. Måste tanka för att ta mig till stan. Nästa problem blir att jag lånade mitt bankkort till Johan då han skulle handla igår.. Vilket resulterade i att han även har det. Mitt bank kort i sin plånbok i FUCKING JÄVLA FALUN!!! Där står jag. Får låna 50 kronor av Fanny för att kunna tanka bilen så pass att jag tar mig till Farmor för att låna mer slantar. För att iaf kunna köra bilen som jag kämpat hela morgonen med att överhuvudtaget få ut från gården. Fanny har då under tiden sprungit in och ut för att hjälpa mig, ge Theo frukost (eftersom han inte kom i tid till dagis) och göra sig själv klar. Hur hade det sett ut om jag var ensam? Haha
Sen varvar jag ner. Tack och lov har Farmor gjort det kloka valet att flytta hit så hon kunde hjälpa mig att tanka bilen och handla mat. Pappa tar med sig den andra bilnyckeln från jobbet. Saker börjar lätta
Kommer hem.. Sover en stund. Ja, jag behöver sova. Går ut och går med Tuva och ringer försäkringskassan.
Urbota dumma försäkringskassan. Dom blåser mig på 15 föräldradagar, närmare 8000 kronor.
Dom är så fantastiskt duktiga på att göra bort sig. För drygt ett halvår sedan gjorde dom samma sak, då ringde dom upp, bad om ursäkt, rättade till deras misstag. Ingen kompensation för misstaget, nej nej, inte dom. Men iaf en ursäkt iaf. Nu brinner jag nästan upp. Jag tog ledigt under nyår och skulle täcka upp det med 15 dagar, som dom säger inte finns. Dom kan tydligt se att jag fått 15 dagar av Johan den 14 december, och dom kan inte se någon utbetlaning av dom 15 dagarna mellan den 14 december fram tills nu och ändå finns dom inte? Hur märkliget kan det vara? och hon i telefonen låter bara jävligt dum, "Nää men du jag måste lägga ärendet hos en handläggare som får se över detta, dom återkommer i eftermiddag eller på tisdag" Jaha, jaja, jag får åsidosätta nästan halva lönen, det hade kunnat satt mig i en rejäl knipa om saker och ting inte löser sig som det turligt nog gör för mig. Men ändå? Dom har ett system dom där som jag gärna skulle vilja sätta mig in i? Har läst så många artiklar om deras misstag som satt människor med och utan barn i sånna kniviga situationer att det inte finns ord. Må dom ruttna!
Så ringer kvinnokliniken och vill att jag kommer på återbesök, mer prover och en bättre utredning ska göras. På Torsdag (!?) BIG NO! Jag ska jobbba. "Men kanske du ska sjukskriva dig så vi se över problemet om du behöver medicinering?" Jag tänker för mig själv att "kanske vi ska byta regering, kanske vi ska elda upp bilarna som står på gården, kanske vi ska se till att jag får mina pengar så jag har råd att sjukskriva mig, kanske vi ska.."
"Kanske vi ska byta till nästa vecka då jag är ledig?" är det enda jag får ur mig. Och luften rinner fullständigt ur mig. Tur att allt detta hände idag, jag hade inte orkat igår. Jag känner sån ilska när jag flyttar bilstolen till min bil. Jag svär och fy fan va jag känner mig bitter. Ilandsproblem får man tycka, det vet jag att det är. Saker hade kunnat varit tusen gånger värre. Men varför ska allt dåligt komma samtidigt. Jag tycker inte jag är sjuk ofta, varför just nu då jag inte är på topp? Känns som jag krigat från att jag slog upp ögonen imorse och det är inte ofta, verkligen inte ofta som jag tillåter mig att vara så arg.. Men idag är jag arg. Jag är less. Jag är så less att spyr på att saker inte bara kan flyta på.. Ja jag är bitter idag. Men det kan man väl få vara. Om några timmar kommer jag vara mindre bitter. Då kommer saker kännas bättre.
Dessutom klippte vi Theo igår, han är super fin, men jag lovade ju mig själv att aldrig mer klippa dom där lockarna? Han är lockig än och vi slipper bråka varje dag om tuvorna i håret och han slipper svettas på nätterna av det där FINA VACKRA LÅNGA UNDERBARA håret.. Jag skyller på Johan. Det var hans beslut ;) allt är Johans fel.. som sagt, jag har inget som helst ansvar eller ens en del i något av det tokigheter som händer idag ;) (IRONI för er som inte fattar ironi) Men det växer ut. Han har rätt i det, det växer ut.
Så vad ska hända härnäst? Ska badkaret explodera? Ska jag få böter? Ska jag bli ännu mer sjuk? Ska jag bränna middagen? Ska grannen se ännu mer sur ut? Ja jag stålsätter mig.
Nu har jag iaf hävt ur mig. Bättre att skriva här än att ringa någon och spy ur mig till nån stackare.
Tre djupa andetag och ett förhoppningsvis problemfritt varmt bad så ska saker bli bättre!
Hoppas ni har en bättre dag och en fortsatt trevlig dag!
Om du vill ha dyra utgifter, problem och jävelskap så för all del, skaffa ett svindyrt litet kort att ha i plånboken (annars blir det förmodligen ännu dyrare) och sen skaffar du en bil, en sån där söt bil som du tror kommer kosta lite pengar, den kommer dra så lite i bensin och försäkringen? "Inga problem, det kommer ge mig frihet"
Hell no! Jag verkligen hatar bilar och det jag hatar mest att är jag är i beroende ställning till dom där jävla OLÖNSAMMA asen som tar plats här ute!
Jag har varit till sjukan, jag avskyr sjukhus. Det var längesedan det var mer vardag än undantag som jag vistades i dom lokalerna. Idag får jag rysningar och dåliga minnen.. Fick komma hem relativt snabbt ändå. Kassa blodvärden, en järnspruta, nån timme senare så kändes det lite bättre.
Behöver jag säga att jag inte mått så bra!?
Nä fy fan för obalans i kroppen. Johan har nyss åkt och jag har "tvingat" syrran att sova här för jag vill inte vara ensam trots att jag mår ganska bra.
Det är söndag. Dagen jag förträngt. Dagen då Johan åker tillbaka. Dagen innan vanlig vardag.
Dagen innan tider ska passas. Dagen som ändå kommer bli bra, det känns bara tungt nu.
Jag har skaffat mig en super app. Där jag kan göra kollage med foton. Utmärkt syssla när sömnen inte hälsar på förns 04. Mina ögon exploderade klockan 07 när T ropar högt på mig. Jag sov nämligen på soffan då jag ville kolla på tv för att kanske somna :)
Tuva och Johan sover. Jag försöker planera hur jag ska lägga upp dagen/veckan. Imorgon är det möte på jobbet. och på onsdag börjar jag sent eftersom jag inte vill missa föräldramötet.
Barntv i all ära men idag ska vi vara ute ett tag.
När jag gick igenom källaren hittade jag massa smått och gott. Bland annat et brev som jag skrev till Johan innan jag åkte till Nica, jag gillar framförhålling så jag skrev brevet och bad mamma posta det så det skulle komma fram på alla hjärtans dag. Det är hög toffel varning och nästan lite töntigt men jag tycker ändå det ligger ganska mycket i orden "Det finns en njutning i längtan". Nykär då och fortfarnade kär idag :)
Passade på att skicka brev och frimärken på hans födelsedag också.. Men frimärkena verkar inte gått åt ;)
Istället pendlade han till Göteborg var och varannan helg så det gick väl ingen nöd för det.
Vi har kollat P3 guld galan och lyssnat på super bra Musik. Jag fullständigt älskar Kapten Röd.
Tuva har varit ut på kvälls prommis och sover i Soffan, Theo slocknade i min famn efter en herrans massa bus.
Min uppstigning imorgon så jag borde sova. Snart.
"Vart är pappa?" "Pappa!"
Vad är väl en överskattad fylla på en överfull krog mot en herrans galen lördagskväll tillsammans med dom bästa! Skål för det.
Vi har varit på en skit tråkig butik som ändå inte hade det vi sökte.
Spanare.
Lunch på donken, uppskattat av Theo.
Så hälsade vi på Simon. Jag fick se hans hus för första gången och jisses så fint det var.
Tog en tur med Tvua där i området och kom på att Jocke och Mallis köpt hus där också så jag passade på att kika in där en snabbis också :)
Simons projekt!
Så hälsade vi på farmor :)
Jag mår kasst, ärligt. Hoppas på bättring snarast!
Blev blixt förälskad i farmors nya lampa! Dock lite för stor utgiift för min plånbok just nu men kanske blir det ett klipp då skatteåterbäringen kommer för den skulle vara super fin i vårat kök.
Har aldrig gillat kristall kronor men farmor har ändå stil och det passar hos henne.
Väl hemma har jag röjt tvättstugan, varit ute med Tuva. Surrat med Anna. Bäddat rent, badat Theo, ätit tacos.
Nu har vi alla paltkoma och jag gruvar för att hänga tvätten.
Bäst att göra sista rycket innan mjukbrallan och ett glas vin hälsar på!
Tuva är Johans nya tjej :/ haha.. Dom går ut och går, dom busar och har blivit bästa vänner.
Igår kväll blev Johan godissugen och då jag varit lite dålig bestämde vi oss för att gå en promenad till bergeforsen. Det var super skönt. Tuva var med och röjde.
Det var super skönt. Theo skulle ju hålla i kopplet och Tuva drog och Theo skrattade som en galning.
Theo var grymt duktig och gick nästan hela vägen dit (ca 2 km) :)
Då vi kom hem hade vi fredagsmys framför tv. Jag och Theo slocknade direkt och missade hela godis kalaset :)
Vid 12 väcktes jag av Johan och gick och la mig igen.. Avskyr att somna på soffan men ibland rår man inte för det.
Idag ska vi uträtta lite ärenden.
Just nu väntar vi på en familj som ska komma och hämta Theos förra säng.
Det har kommit mycket snö hemma. Innan jag får på Theo kläderna händer något, jag pratar med Fanny, men vet inte vad som hänt. Kvicknar till och fortsätter med det jag höll på med. Kör Theo mot dagis.
Åker sen in till pappa.
Vi jobbar en sväng. Men jag mår dåligt.
Pappa bjuder mig och Fanny på mat. Dom tycker jag ser drogad ut.
Fint ställe med god mat.
Nu har jag med hjälp av en sjuksköterska fått veta att jag tappar för mycket blod. Äter medicn mot det och blir det inte bra ska jag till farbror doktorn på måndag :(
Idag har jag fått vila. Johan lämnade Theo och åkte själv på en häslokontroll via jobbet.
Vi väntar på Pappa, Farmor och Fanny som ska komma fika. Johan får peresentkort på taurus och lotter :)
Innan jag började må kasst så gjorde jag om lite. Den här gatdroben ska bara stå där tillfälligt, till vi gjort iordning rummet på övervåningen.
Och hall möbeln tog plats i vardagsrummet.
På kvällskvisten tog jag och Johan ett glas vin och hade jätte trevligt.
Nu ska slå mig ner vid köksbordet och njuta av min sambos goda middag.
Jag har ALDRIG målat ögonbrynen då jag tyckt att jag redan har så mörka, när jag var i Uppsala hade Ronja som en "ögonskugga" som man målade brynen med och jag tyckte det blev super bra. Inte så där sträckigt som med penna, utan naturlig utfyllnad. Så då jag fick presentkort av min Farmor på Birsta tänkte jag köpa den. Herre min sate va dyr den var. Jag vågar inte ens säga vad den kostade, men nu har jag både penseln och färgen och jag är nöjd. Tycker det är så roligt att lägga på smink när man har något nytt, jag köper alltid MK (mary kay) så klart i övrigt men just denna kommer från MakeUpStore. Annars sviker jag aldrig det andra trogna märket.
(kyvlånar Carinas mössa som hon glömt här)
Jag och Theo har fixat i källaren. Ska svabba golven i gästrummet och dammsuga men Syrran måste hämta sina kläder först. Jag och Theo åkte till lekparken, men det regnade så vi tänkte att vi åker till Farmor istället men hon var inte hemma så vi åkte tillbaka till Bergeforsen. Kollar Pingu på tv och nu vräker snön ner. Pappa och Fanny kommer snart.
Jag och Fanny ska gå på bio ikväll :) Lite härlig syskontid på tu man hand.
Imorgon ska jag jobba. Köra löner hela dagen. Och på eftermiddagen kommer den efterlängtade hem. Hoppas hoppas han blir glad över allt som hänt här hemma, det tråkiga är att jag gjort saker som man egentligen inte "tänker på" vi får väl se.
Nu ska jag fortsätta fixa, vill inte att det här mega rycket ska försvinna :)
Nu har vi vaknat och jag tänker bara på en sak: BAJS
Under en period har Theo varit grym på att använda pottan, han säger till innan och sätter sig utan problem, vi jublar och hyllar honom när det är klart. Han har tyckt att det varit roligt. Men nu har han slutat tvärt. Nu kommer han och säger till när han bajsat, men då är det redan gjort i blöjan. När jag frågar varför han inte går på pottan svarar han: Jag kan inte och ser så där oskyldigt ledsen ut. Jag fattar inte vad som gör att slutat gå på pottan? Det som gick så bra?
Vi är nyvakna här hemma. Och ja, jag besitter samma energi idag. Känslan av att börja dagen med att starta tvättmaskinen, hänga tvätt och plocka ur diskmasinen var härlig till och med. Inget sånt där känns tungt, varken igår eller idag :) Känner mig svin sugen på att göra om och jag hoppas innerligt att grabbarna tar tag i sovrummet snart. Jag vägrar tjata då jag vet att dom jobbar svin mycket och tänker att det får vara på deras (Johan och han kompis) initiativ.. ;) Har jag tur så kanske, kanske går han in här och läser. :)
Gästrummet ska ställas iordning idag ja. Det kommer gå fint. Dom väggarna vill jag vitmåla. Idag är det en bajs brun färg på väggarna, alltså jätte mörkt. Men så skulle jag till och göra en budget igår och kollade upp silikat färgens priser. Det där blir ingen billig historia. Det får skjutas på framtiden ett tag iaf. Men då jag vinner miljonen ska jag leja bort allt ;) Så jag behöver ju inte stressa..
Vi ska ju dessutom åka till lekparken med den stora båten. Jag har undvikit att vara i Timrå. Jag tycker verkligen att det luktar bajs där.. Den där fabriken förstör. Men idag har jag lovat Theo att vi ska åka dit. SÅ så får det bli..
Jag känner mig nöjd. Hänger den sista tvätten med Theo och Tuva. Dom leker vart dom än är :)
Jag tänder ljus, överallt, det är mysigt. Det enda som fattas är Johan. Så blir jag rastlös igen och städar toaletten
.
Jag pratade med en vän idag, när jag lägger på luren kommer jag på mig själv med att skratta högt.
Får veta att hon ska flytta ihop med sin kille, dom har skaffat lägenhet i Vällingby. Anledningen till att jag skrattar är att hon alltid varit den givna singeln, på alla sätt. Och även i detta förhållande, dom första åren förnekade hon att det var något mer än vänskap. Därför skrattar jag och är glad att hon insett att det inte är så farligt att leva i en relation.. Även om jag tror att hon alltid kommer ha en viss syn på det. Jag har extermt svårt att se henne i samma liv som jag. "Svensson livet" med hus och barn. Hon kommer skaffa något som passar henne, men man vet aldrig. Hon kör ju volvo, kanske villan inte är så längt borta och kanske, kanske fattar hon att det faktiskt är roligt med barn :) Johanna, ja hon är rolig hon också.
Så har jag pratat med Ronja, hon ska hem i helgen. Hon ska åka skidor :) Jag tycker hon ska åka hit och dricka vin med oss istället men hon tok tränar inför göterborgsvarvet så det finns nog inte i tanken. Sen berättar hon om annat. Hemligheter, men jag skrattar där med..
Så här i efterhand ser jag skillnaderna, satan vad olika vi är varandra. Ändå bästa vänner. Olikheterna kompleterar nog varandra. Det härligt med fina vänner.
Så vaknar jag upp från tankarna och hör att det smäller på Theos rum. Hans nystädade iodningplockade rum har på ca 10 minuter under mina dagdrömmasr paus förvandlats till jordens bombnedslag. Hela hans låda med prylar ligger utspridda på golvet igen, för i botten på lådan låg ju bärgarn, just det han skulle ha.. Jag kan inte låta bli att flina då heller. Det är som det ska vara helt enkelt.
Nu är snart hög tid för honom att sova. Jag ska käka apelsiner och se på veckans brott ;)
Dagen har varit hur härlig som helst. Det var länge, länge sedan jag hade sån energi.
Jag har till och med hunnit röja i källaren så nu har en hög med bråte som ska på släpvagnen och åka till tippen. Endast fåtal kartonger kvar som är soterade och märkta. Bara det kommer bort så är källaren (nästan) klar att förvandla, fattas bara pengar och.. och.. mer energi.. och Simons färgspruta.
Imorgon är det gästrummet som ska fixas. Jag planerar dessutom att göra mer förvaring i källaren. Jag behöver mer förvaring till skor och diverse. Känner mig tok laddad.
När källaren var klar skulle jag och Theo gå ut med Tuva. På hemvägen vill Theo och Tuva busa så hon hoppade och drog i kopplet tills.... det släppte. Projekt lös hund drog igång. Hon är preisc som Molly, lyssnar inte på mig. Lyssnar på alla men inte på mig. Det slutade med att jag efter fler varvs jakt fick springa hem och hämta godis.. Efter ett bra tag och lite hjälp av den snälla grannen kom hon tillbaka.. Jag blev så rädd, det var väl inte hela världen egentligen men jag var verkligen livrädd att det skulle komma en bil eller nått. Föreställde mig hur jag skulle kunna berätta för F att Tuva blivit överkörd så jag stressade upp mig som tusan.. Nu är vi inne. Svettiga och trötta efter hundjakten ;)
Har lagat middag som unge herrn petar och jag lagar då minsann inget nytt alternativ. Passar det inte får det vara.. En önskan om glass blev absolut inte uppfylld och gissar jag rätt kommer han snart komma och vilja ha maten ändå.
Jag en kort tur på skotern och fick mersmak så nu längtar jag tills jag har mitt körkort :)
Utsikten jag vaknar till varje dag.
Men nu är jag åter hemma. Ville inget annat än att mysa med Theo och till min förvåning är han medgörlig :)
Han har däremot lärt sig ett nytt mindre populärt ord.. Dumskalle.. Som bärgarn säger till boven i Cars.. Hmm.
Jag har fixat, vikt tvätt, och det vanliga.. Så nu är soffan fri. Ledig som den ledigaste ikväll. Och imorgon, men då finns det massa "to do" istället..
Sitter i bilen. Har tvingat Johan (jobb johan) att köra för jag själv höll på somna på vägen hit. Både jag T har sovit bra. Jag är nog mest trött så där som man inbillar sig bara för att det är jobb på agendan. Konstigt. Vi kommer stanna till på Statoil i härnösand. Alltid. Morgonkaffe! Fy och blä för kaffe.
Ligger i sängen efter en minst sagt tubulent kväll.
Det hände en grej och jag vet inte om jag överdriver. Men känslan av allt är OBEHAG.
Jag, Syrran och Theo hade super mysigt här hemma men saknade något gott. Jag tog bilen till Sörberget
för att gå på Ica och köpa en dricka. När jag just är på väg in i affären möter jag en man i uppskattningsvis 25-30 års åldern
som kollar lite märkligt på och säger att han behöver prata med mig. Vid första anblicken förstår jag att något är fel på den här människan.
Jag vet inte om ni fattar vad jag menar, men vissa människor bara ger dålig energi och något säger att man ska passa sig.
Jag säger till mannen att jag ska handla, ganska vass i tonen och han svarar att han väntar utanför. Jag blir förvirrad och nervös,
hugger tag i läsken och går ut. Han är inte där. Tack och lov, så jag går mot parkeringen och satan där stod han.
Han frågar på egelska: "Whats your name?" och fortsätter fråga på svenska "aha, du kör bil, jag trodde du skulle gå"..
Jag svarar ännu vassare än tidigare att jag ska åka hem.
Så går jag mot bilen och ser hur han väntar på att se vilken bil som är min. Då jag startar motorn ser jag att han skyndar sig till en annan vit
bil på parkeingen och hoppar in i passagerar sätet. Jag kör ut från parkeringen och får smått panik då jag ser att han åker efter.
Jag vågar inte åka hem, och jag har inte mobilen med mig.. Han kör bara en bit bakom mig hela tiden och jag väljer att svänga av innan avfarten till oss.
Han också. Jag åker till bergeforsen, tänker att han kanske faktiskt ska åt det hållet så jag vänder på en större yta för att se om han fortsätter, men han vänder också och kör efter..
panik, panik, panik.. Han efter.. Tillslut kör jag in mot forsmon men vågar ändå inte åka hem.
Tankarna flyger iväg, ska han mörda mig eller vad är det frågan om? Åker jag hem och han ser vart jag bor måste vi sälja huset, jag kommer inte våga bo kvar.Så paranoid blir jag.
Så jag åker förbi vårat bostadsområde och stannar bilen vid ett annat hus, brevid ett stort garage. Kliver ur och låtsas gå mot det huset. Han fortsätter rakt fram.. Då jag inte ser honom
längre tvär vänder jag, gömmer mig bakom bilen tills jag ser att han åker tillbaka samma väg vi kom. Stannar en stund extra och känner mig skit nervös.
Jag vågar inte ens köra bilen hem så jag går. När jag väl kommer hem gråter jag som ett barn och min lillasyster ringer våran pappa som är på väg.
När han kommer hem hit så förklarar jag vad som hänt och han åker tillbaka till parkeringen för att se om den här mannen är kvar där.
Det var han inte. I söberget ser han en polis bil så han stannar dom och förklarar bara snabbt vad som hänt och tydligen ska det ha
hänt en liknande grej för ett tag sen. Jag inbillar mig att den här människan ska ha krossat rutorna på bilen eller nått. Men min pappa
går och hämtar den och inget har så klart hänt med den. Nu står bilen här hemma. Morgondagen ser oviss ut beroende på hur Theo mår, men både pappa
och Fanny sover här utifall han är dålig så kan dom passa honom, tills mamma kommer och även för att jag faktiskt vet att om jag hade sovit ensam här i natt
hade jag fått hjärnspöken på besök. Man kan ju tycka att jag överreagerar. Men vad har han för rätt att betee sig så underligt och vad har han för rätt att
ta sig friheten att uppenbarligen förfölja mig vart jag än kör? Otäcka människa. Hoppas du dör!
I övrigt har vi haft det bra. Fanny sitter och pluggar. Jag har gjort iordning för morgondagen. Ska upp vrål tidigt så jag måste knoppa snart.
Planerar nästa ledighet lite och försöker sätta upp "Delmål" med röjningen i källaren för att iaf komma igång. Skulle vara otroligt skönt att få det gjort innan
Johan kommer hem och vi har ledigt tillsammans. Den ledigheten vill jag inte gärna ska gå till enbart källaren.
Ser nu att Ronja ringt. Känns sent att ringa upp. Om du kikar in så ringer jag imorgon (idag alltså) ;)
Sov gott.
Ligger i sängen efter en minst sagt tubulent kväll.
Det hände en grej och jag vet inte om jag överdriver. Men känslan av allt är OBEHAG.
Jag, Syrran och Theo hade super mysigt här hemma men saknade något gott. Jag tog bilen till Sörberget
för att gå på Ica och köpa en dricka. När jag just är på väg in i affären möter jag en
man i uppskattningsvis 25-30 års åldern
som kollar lite märkligt på och säger att han behöver prata med mig.
Vid första anblicken förstår jag att något är fel på den här människan.
Jag vet inte om ni fattar vad jag menar, men vissa människor bara ger dålig energi och
något säger att man ska passa sig.
Jag säger till mannen att jag ska handla,
ganska vass i tonen och han svarar att han väntar utanför.
Jag blir förvirrad och nervös,
hugger tag i läsken och går ut.
Han är inte där. Tack och lov, så jag går mot parkeringen och satan där stod han.
Han frågar på egelska: "Whats your name?" och fortsätter fråga på svenska
"aha, du kör bil, jag trodde du skulle gå"..
Jag svarar ännu vassare än tidigare att jag ska åka hem.
Så går jag mot bilen och ser hur han väntar på att se vilken bil som är min. Då jag startar motorn ser jag att han skyndar sig till en annan vit
bil på parkeingen och hoppar in i passagerar sätet. Jag kör ut från parkeringen och får smått panik då jag ser att han åker efter.
Jag vågar inte åka hem, och jag har inte mobilen med mig.. Han kör bara en bit bakom mig hela tiden och jag väljer att svänga av innan avfarten till oss.
Han också. Jag åker till bergeforsen, tänker att han kanske faktiskt ska åt det hållet så jag vänder på en större yta för att se om han fortsätter, men han vänder också och kör efter..
panik, panik, panik.. Han efter.. Tillslut kör jag in mot forsmon men vågar ändå inte åka hem.
Tankarna flyger iväg, ska han mörda mig eller vad är det frågan om? Åker jag hem och han ser vart jag bor måste vi sälja huset, jag kommer inte våga bo kvar.Så paranoid blir jag.
Så jag åker förbi vårat bostadsområde och stannar bilen vid ett annat hus, brevid ett stort garage. Kliver ur och låtsas gå mot det huset. Han fortsätter rakt fram.. Då jag inte ser honom
längre tvär vänder jag, gömmer mig bakom bilen tills jag ser att han åker tillbaka samma väg vi kom. Stannar en stund extra och känner mig skit nervös.
Jag vågar inte ens köra bilen hem så jag går. När jag väl kommer hem gråter jag som ett barn och min lillasyster ringer våran pappa som är på väg.
När han kommer hem hit så förklarar jag vad som hänt och han åker tillbaka till parkeringen för att se om den här mannen är kvar där.
Det var han inte. I söberget ser han en polis bil så han stannar dom och förklarar bara snabbt vad som hänt och tydligen ska det ha
hänt en liknande grej för ett tag sen. Jag inbillar mig att den här människan ska ha krossat rutorna på bilen eller nått. Men min pappa
går och hämtar den och inget har så klart hänt med den. Nu står bilen här hemma. Morgondagen ser oviss ut beroende på hur Theo mår, men både pappa
och Fanny sover här utifall han är dålig så kan dom passa honom, tills mamma kommer och även för att jag faktiskt vet att om jag hade sovit ensam här i natt
hade jag fått hjärnspöken på besök. Man kan ju tycka att jag överreagerar. Men vad har han för rätt att betee sig så underligt och vad har han för rätt att
ta sig friheten att uppenbarligen förfölja mig vart jag än kör? Otäcka människa. Hoppas du dör! Jag vågar påstå att jag har ganska bra feeling för bra och dåliga människor och det var verkligen en jävel som inte borde få gå lös, det nästan stod skrivet i hans panna.
I övrigt har vi haft det bra. Fanny sitter och pluggar. Jag har gjort iordning för morgondagen. Ska upp vrål tidigt så jag måste knoppa snart.
Planerar nästa ledighet lite och försöker sätta upp "Delmål" med röjningen i källaren för att iaf komma igång. Skulle vara otroligt skönt att få det gjort innan
Johan kommer hem och vi har ledigt tillsammans. Den ledigheten vill jag inte gärna ska gå till enbart källaren.
Ser nu att Ronja ringt. Känns sent att ringa upp. Om du kikar in så ringer jag imorgon (idag alltså) ;)
Det blir inte som när Ting fixar men det duger att göra det själv också.
Har haft en fixar eftermiddag. Jag och Fanny var och handlade, sen har jag gjort den där makaronipuddingen, den vart inte som Johans men den dög den med. Vi handlade även en hjälm, den passar perfekt.
Jag är klar med gardinbytet i vardagsrummet. En lättnads suck drog jag när jag fick plocka bort den där strykbärdan som stått i tre dagar och irriterat mig.
'
Det blev en bra dag. Theo har badat, jag har duschat. Nu kollar vi på Grays.
Väskan är packad och jag vet att saker kommer vara annorlunda på jobbet.
Och detta troll kommer jag sakna som aldrig förr då vi haft det så bra dom senaste veckorna!
Behöver jag säga att jag blev kär!? Jag skulle aldrig, över min döda kropp kunna gå i dessa, men det är kärlek.
Att bara få ha dom, och titta på dom.
Nää nu fäller vi en tår för det hemska på Grays. Uasch.
Idag håller Tuva mig sällskap. Och ja, det är en bra dag idag.
Vi körde Theo till dagis. Efter att vi försovit oss.
Jag hann inte ens borsta hans fina krull så han såg så där härligt yr ut när jag lämnade honom :)
Jag och Tuva tog en lång prommis på lite mer än en timme för att komma igång. Super härligt.
En sån hat-kärlek jag har till denna hund ;)
Jag har betat av gardinerna. Har två längder kvar. Dom tar jag sen.
Jag har fotat och lagt ut annonser. Just nu sitter jag och letar efter vart man kan köpa hjälmar.
Ska ta med Theo och prova ut en passande "åka pulka" hjälm så han kan vara med i backarna på dagis :)
Tvätt och diskmaskinen går på högvarv och jag skriver en inköpslista på vad som behövs för att göra en makaronpudding. Den Johan gör blir alltid super god.. Men jag ska lyckas jag med. Budget som kanske mamma och T kan äta av imorgon också.
Nu ska jag ta mig i kragen och åka och tanka bilen.
Imorgon drar jobbet igång. Jag åker via härnösand för att plocka upp kollegan.
Haha, vi har ju inte jobbat på ett tag nu så jag ser fram emot lite dråpliga skratt..
Jag har gjort en kakyl, heter det så? Har insett att jag har miljoner sätt att kunna sprara mer pengar på. Börjar bli girig nästan. Men av att bara plocka ögonbrynen på mig själv kommer jag spara närmare 400 kr i månaden. Förbud är infört på inredningstidningar, vi föräldrar och barntidningar. Det är nästan ett missbruk, jag och alla dessa tidningar som slinker med hem. Ibland läser jag dom knappt. Där besitter jag ytterligare några hundra. Och skulle jag sluta snusa så jag plötsligt rik. Nu vet jag att jag inte har sån karaktär, minska möjligen. Men det krävs mer än att spara pengar för att jag ska sluta snusa, även om det bara blir dyrare och dyrare.
Jag har inte saknat dig. Men nu när du är här fattar jag galoppen.
Det är bara att flyta med och fylla dagarna med viktiga saker. Inse att om man
ska kunna ha roligt måste man ha tråkigt. För att känna sann glädje måste man tillåtas vara ledsen.
Vardag. Jag pissar på vardagen, för idag pissar den på mig.
Jag känner mig förbannad och ganska uppgiven.
Jag är irriterad över att föräldrarädsmötet är förlagt på min jobb dag.
Jag har en sån brinnande lust att komma iordning i källaren. Göra ett mysigt gäst rum.
Inte massa rust och så utan bara få ordning där nere. Men så blir jag uppgiven för att
jag aldrig tar mig i kragen för att göra något åt det.
Jag är förbannad för att jag faktiskt tagit fram strykgärnet och börjat, men fixar inte att avsluta
det. Det är såååå tråkigt. Påminn mig nästa år om att skippa julgardinerna. Dom är dessutom skit fula.
Jag har så mycket lust med mycket men ingen som helt motivation. Imorgon kanske?
Klockan ställd åter på "timme tidigt". Imorgon är jag hundvakt. Kanske kan Tuva motivera mig.
Jag har iaf ingen möjlighet att välja bort promenaden.. Kanske kan den pigga upp?
Jag eldar värmeljus i hela rummet, inte för att det är kallt, utan för att jag inbillar mig att det
ska ge en mysigare stämning, in my as. Jag saknar Johan.
Har inte alls förlikat mig med detta jobb han har. (jag är fullt medveten om att jag själv jobbar borta)
Det har gått bra och det går bra. Men tanken på att det kan komma pågå i minst ett år till känns så där.
Jag älskar ju att planera, men det krävs lite väl planerig för att få allt att gå ihop hela tiden.
Har vi tur ses vi 6 dagar i månaden. Har vi otur så ses vi tre. Livets sura äpple.
Theo gnatar på om Mack och jag känner mig som en hönsmorsa när jag går in på leksaksaffären och är på väg att bryta mitt
och Johans löfte: INGEN MACK! Han ska lära sig. Och dessutom bryta mitt löfte till mig själv, minskad konsumtion.
Jag hittar en gnutta karaktär i affären och
bilden av en överlycklig Theo suddas bort och bilden av någon som istället lär sig uppskatta sakers värde tränger sig på, samtidigt som jag stegar ut ur butiken.
Han blir bortskämd. Det måste bli ändring. För övrigt är han i en period då han vill hålla i handen var jag än går.
Från köket till sovrummet, hålla handen. Från sovrummet till vardagsrummet, Hålla handen. Från vardagsrummet till toaletten;
Snälla låt mig slippa hålla handen ;) Men Theo älskar Mack, det är en sak som är säkert och som upprepas gång på gång på gång på gång.
Jag mailar med Johans vän Lena som bor i Alanya. Vi bestämmer att vi ska ses över en middag på hennes killes restaurang.
Det ska bli kul. Då kanske vi kan få lite tips på nån sevärdighet när vi ändå är där. Jag längtar. Lata dagar i solstolen.
Må inget komma ivägen. Förra planerade utlandsresan gick inge vidare. Vi avbokade, fanns inte en tanke på att åka efter allt som
hände då. Men vi lärde oss iaf att ta avbeställnings skydd till denna gång.
Nä om man ska blåsa ut ljusen och inse att det inte ger någon stämning överhuvudtaget. Inte ens Timbuktu kunde få mig att le
idag.. Morgondagen kommer med massa skratt, motivation och energi, det har jag bestämt. Jag kommer vakna med värsta leendet och banka
in i mitt huvud att jag absolut inte har någon som helst anledning att vara bitter eller tjurig.
Sov gott vänner.
Jag har inte saknat dig. Men nu när du är här fattar jag galoppen.
Det är bara att flyta med och fylla dagarna med viktiga saker. Inse att om man
ska kunna ha roligt måste man ha tråkigt. För att känna sann glädje måste man tillåtas vara ledsen.
Vardag. Jag pissar på vardagen, för idag pissar den på mig.
Jag känner mig förbannad och ganska uppgiven.
Jag är irriterad över att föräldrarädsmötet är förlagt på min jobb dag.
Jag har en sån brinnande lust att komma iordning i källaren. Göra ett mysigt gäst rum.
Inte massa rust och så utan bara få ordning där nere. Men så blir jag uppgiven för att
jag aldrig tar mig i kragen för att göra något åt det.
Jag är förbannad för att jag faktiskt tagit fram strykgärnet och börjat, men fixar inte att avsluta
det. Det är såååå tråkigt. Påminn mig nästa år om att skippa julgardinerna. Dom är dessutom skit fula.
Jag har så mycket lust med mycket men ingen som helt motivation. Jag är förbannad över en massa privata saker som retar gallfeber på mig. Imorgon kanske? Imorgon blir en bra dag.
Klockan ställd åter på "timme tidigt". Imorgon är jag hundvakt. Kanske kan Tuva motivera mig.
Jag har iaf ingen möjlighet att välja bort promenaden.. Kanske kan den pigga upp?
Jag eldar värmeljus i hela rummet, inte för att det är kallt, utan för att jag inbillar mig att det
ska ge en mysigare stämning, in my as. Jag saknar Johan.
Har inte alls förlikat mig med detta jobb han har. (jag är fullt medveten om att jag själv jobbar borta)
Det har gått bra och det går bra. Men tanken på att det kan komma pågå i minst ett år till känns så där.
Jag älskar ju att planera, men det krävs lite väl planerig för att få allt att gå ihop hela tiden.
Har vi tur ses vi 6 dagar i månaden. Har vi otur så ses vi tre. Livets sura äpple.
Theo gnatar på om Mack och jag känner mig som en hönsmorsa när
jag går in på leksaksaffären och är på väg att bryta mitt
och Johans löfte:
INGEN MACK! Han ska lära sig.
Och dessutom bryta mitt löfte till mig själv, minskad konsumtion.
Jag hittar en gnutta karaktär i affären och
bilden av en överlycklig Theo suddas bort
och bilden av någon som istället lär sig uppskatta sakers värde tränger sig på,
samtidigt som jag stegar ut ur butiken.
Han blir bortskämd.
Det måste bli ändring.
För övrigt är han i en period då han vill hålla i handen var jag än går.
Från köket till sovrummet, hålla handen.
Från sovrummet till vardagsrummet, Hålla handen.
Från vardagsrummet till toaletten;
Snälla låt mig slippa hålla handen ;)
Men Theo älskar Mack, det är en sak som är säkert och som upprepas gång på gång på gång på gång.
Jag mailar med Johans vän Lena som bor i Alanya.
Vi bestämmer att vi ska ses över en middag på hennes killes restaurang.
Det ska bli kul. Då kanske vi kan få lite tips på nån sevärdighet när vi ändå är där.
Jag längtar. Lata dagar i solstolen.
Må inget komma ivägen.
Förra planerade utlandsresan gick inge vidare.
Vi avbokade, fanns inte en tanke på att åka efter allt som
hände då. Men vi lärde oss iaf att ta avbeställnings skydd till denna gång.
Nä om man ska blåsa ut ljusen och inse att det inte ger någon stämning överhuvudtaget.
Inte ens Timbuktu kunde få mig att le idag..
Morgondagen kommer med massa skratt, motivation och energi, det har jag bestämt.
Jag kommer vakna med värsta leendet och banka
in i mitt huvud att jag absolut inte har någon som helst anledning att vara bitter eller tjurig.
Jag och Theo åkte hemifrån vid 10. Johan fick sova vidare.
Vi gick på en loppis men jag har ju mitt löfte, mindre konsumering så även fast jag hittade höll jag mig.
Men vi köpte iaf grillkorv på ICA och åkte hem sen och ställe ute på gården.
Theo gjorde pulkan till en släpvagn som han skulle köra runt Johan i. Att det inte gick förstår ju alla ;)
Men han skottade iaf med traktorn så Jocke kunde parkera.. Haha.. eller han tror att han gjorde det.
Det hade ju kunnat vara lite sol och bättre väder men jag är ändå nöjd att vi var ute så pass länge som vi var :)
Theo pratar om Oliver, har svårt att acceptera att Jocke ska komma, men inte Oliver? haha
Jocke och Bella, Jocke och Bella, Jocke och Bella :)
Johan myste en stund innan han gick till grannarna.
Skottade snö till snöhögen men det är för lite snö för att det ska kunna bli nått av det där :P
Jag njöt i fulla muggar och kunde för ett tag koppla bort att det var söndag.
Jocke och Lowa kom :) Oliver var på julgransplundring och Bella hemma och vilade då tuppan på bilden levt rövare under natten :) Jag hoppas vi ses snart iaf.
Fanny och Pontus kom ut en sväng, dom käkade med oss och åkte ungefär samtidigt som Johan.
Så nu sitter vi här. Jag och Theo. Han är ju bäst men det blir ju så ensamt och tyst.
Jag har gjort prio listan och morgondagen är fullspäckad.
Farmor, Pappa, Annika, Fanny och Ponuts kom förbi och vi fikade tårta.
Jag fick efterlängtade knivar. Jisses så skönt det ska bli att kasta dom andra världelösa, kassa oanvändbara knivar vi har.
Presentkort på Birsta :)
Gott vin :P
Vackra tulpaner <3
Jag och Johan har spenderat flera timmar framför datorn. Vi har hittat en resa.
Det lutar åt sol och värme. Härligt att ha något att se fram emot.
Jag är supder duper multi mega trött. Jag har ätit så mycket att jag vill ut men benen bär knappt.
En snabbis runt husen kanske för att slippa må illa. Satan va dålig karaktär!
Imorgon ska vi nog träffa Jocke och Bella, ingen kommer bli gladare än Theo isf som surrar Oliver var och varannan dag :) Johan åker åter till Falun och det känns pissigt. Jag är trött på pusslande för att få saker att gå ihop. Har haft det så bra under ledigheten och nu känns det ju jätte konstigt och trist att bli ensam igen. Har ju dock det jag gör ändå. Har massor av planering här hemma och ska ikväll göra en prio lista. Mycket av allt ska jag nog klara själv. SOPTIPPEN HERE I COME! ¨
Tusen tack för alla gratulationer. Trodde för ett tag att ni inte läste mer då kommentarerna lyst med sin frånvaro, men nu känns det bra igen <3
Avlutar min 25 års dag med att motvilligt dra på mig kängorna och andas lite luft.
Rumpor rumpr rumpr överallt Dessutom vågade jag medge att jag direkt visste vems rumpa detta var. (men jag nämner inte namn) ;)
Tro vad jag och Kusin pratade om här? ;)
Jag har haft en underbar kväll. Eller vi har haft för jag vågar tala för oss alla i denna familj.
Anna och Anders kom. Theo blir överförtjust så fort det kommer hit någon och det slutar ofta med att vi får rädda dom
som kommer och säga ifrån, han vill inte gärna acceptera att hans brinnande intresses av fordon som sitter i 24/7 inte
är lika givande för alla andra ;)
Men han är duktig.
Vi surrar en massa och jag och Anna bestämmer oss för att tömma vinet som blivit över från festen :)
Vi fixar middagen och det blir super gott. Jag som planerat att övergå till vardagsrummet hinner inte ens fatta hur mycket klockan
är innan Anders nämner att dom kanske borde fundera på att runda av. Visserligen har jag Anna gått in på den andra tetran öppnat vin men ändå. Tiden gick fort,
Vi hann mata av allt från deklaratiner till machaller. Under tiden vibrerar min mobil konstant, jag får för mig att det är jobbet och sneglar.
Jag fyller år :) Det är Facebook händelser. 25 bast.
Annan och Anders åker hem, vi har ätit god efterrätt ifrom av kladdkaka och glass, Theo har kollat Cars 2 för möjligen 2511 gången
och jag tror/hoppas alla är nöjda med kvällen :) Jag frågar fräckt efter att ha fått presentkort på SF om inte gästerna för kvällen kan
tänkas vara barnvakt ;) Det tycks inte vara något problem även om Johan nog tycker jag är lite väl fräck och snabbt inflikar att annars
skulle vi ju kunna gå alla tillsammans ;) Vi hinner dippa grönskaer och surra en massa mer innan kvällen tar slut.
Jag känner mig glad. Det är kul med besök. Jag och Anna har hunnit beta av en vardags disskution. Om hur man sätter ribban högt.
Att vi faktiskt kan ses över en enkel middag, så som korv och makkisar, det är kvalitets tiden som räknas inte "lyxet" och någonstans där bestämmer
vi oss för att ses oftare under simplare primisser.
Jag gissar att jag och Anna hade kunnat tjatat hela natten, vidare om deklarationer, relationer och livet i allmänhet. Men Johan och Anders är trötta.
Johan har kollat hockey natten innan och la sig 05. Åter upp med Theo även fast han frågar snällt om han kan få sovmorgon. Jag känner mig som världens bitch när jag
svarar att han får hela söndagen, frukost på säng, allt han vill ha bara jag får sova på lördagsmorgonen. Men ja, snäll som han är gick han med det. :)
Jag rundar av med att hänga tvätt. Jag inviger närmare bestämt min födelsedag med det, hänga och vika tvätt mitt i natten. Kommer
åter upp och släcker lamporna och inser att jag inte är trött, haffar ett till glas vin, och jag vet ju att trots känslan av att vara en bitch kommer få sova en stund imorgon,
sätter jag mig vid datorn istället. Kollar Facebook och ser alla gratulationer. Jag är lyckligt lottat.
Det finns mycket jag saknar. Jag saknar mina bästa vänner. Jag saknar min mamma som bor en bit ifrån. Nu i dagsläget saknar jag viss släkt i Gävle,
Jag saknar. Men samtidigt är jag tacksam. Jag är så nöjd över det jag har. Kanske är det virrigt att sitta och skriva nu, halv varm i kroppen efter några
glas vin, men jag menar ändå att det är sanningen. Trots oändliga disskutioner, svackor, dalar, delade meningar, igen smällda dörrar (alltid jag)
höjda röster. Men också eviga skratt, sammansvetsade meningar, kompromisser, gemenskap, och mycket annat fint vågar jag säga att det bästa jag har idag är Johan, (självklart
också Theo) men faktsikt Johan. Jag har svårt att se ett liv utan honom. Ibland är det tufft, saker sätts på sin spets. Jag kan bara gå tillbaka i tiden och uppskatta allt han faktiskt
gjort för mig. Under dessa veckor han varit borta har jag insett mer och mer vad han faktiskt gör. Han är fantastisk. När jag pratar (och så som vi tjejer ofta gör) jämför, så känner jag
mig ibland till och med bortskämd. Jag har någon som inte bara är en bra sambo, livskamrat (missförstå mig inte, vi ryker ihop ibland) men framför allt har jag en suverän pappa till vårat barn.
Jag är så imponerad över Johans sätt att vara med Theo, jag kan visserligen tycka att han blir aningen bortskämd av sin pappa, men tackar gudarna för att det är så
iställer för att han på något vis skulle försumma honom. Dom har en speciell relation, som jag alltid tror kommer finnas. Och jag vet att oavsett vad som händer i framtiden (peppar peppar ta i trä)
så kommer Johan alltid vara den bästa pappan jag någonsin skulle kunna tänka mig. Vi har våra duster, vi mår bra av egen tid, vi bråkar så som alla andra och ibland rinner bägaren över men
jag vågar även påstå att vi har en sån pass bra grund att vi vet vart vi har varandra, det fulas inte bakom några dörrar, snarare är det rala rör. Vi berättar om något är galet. Emellan åt överreagerar
vi och det blir något större av en minimal sak. Det kvittar inte, men jag tror ändå att beroende på den grund vi har, vad vi gått igenom så är ändå kärleken starkast.
I vardagen kanske den inte är så tydlig, i all stress, i allt pusslade, men i det stora hela är det vad man har tillsammans som räknas, och det vi har tillsammans är värt
mer än allt i världen. Därför kan jag känna mig patetiskt lycklig och nöjd ikväll när jag går och lägger mig brevid världens bästa människa och dessutom ha den ynnest att få vakna upp med mina
två största favoriter, förmodligen med Cars 2 i bakgrunden och låten "life is a high way", men fortfarnade känna mig som världens lyckligaste.
Jag har haft en underbar kväll. Eller vi har haft för jag vågar tala för oss alla i denna familj.
Anna och Anders kom.
Theo blir överförtjust så fort det kommer hit någon och det slutar ofta med att vi får rädda dom
som kommer och säga ifrån,
han vill inte gärna acceptera att hans brinnande intresses av fordon som sitter i 24/7 inte
är lika givande för alla andra ;)
Men han är duktig.
Vi surrar en massa och jag och Anna bestämmer oss för att tömma vinet som blivit över från festen :)
Vi fixar middagen och det blir super gott. Jag som planerat att övergå till vardagsrummet hinner inte ens fatta hur mycket klockan är innan Anders nämner att dom kanske borde fundera på att runda av.
Visserligen har jag Anna gått in på den andra tetran öppnat vin men ändå. Tiden gick fort,
Vi hann mata av allt från deklarationer till machaller. Under tiden vibrerar min mobil konstant, jag får för mig att det är jobbet och sneglar.
Jag fyller år :) Det är Facebook händelser. 25 bast.
Annan och Anders åker hem, vi har ätit god efterrätt ifrom av kladdkaka och glass,
Theo har kollat Cars 2 för möjligen 2511 gången
och jag tror/hoppas alla är nöjda med kvällen :)
Jag frågar fräckt efter att ha fått presentkort på SF om inte gästerna för kvällen kan
tänkas vara barnvakt ;) Det tycks inte vara något problem även om
Johan nog tycker jag är lite väl fräck och snabbt inflikar att annars
skulle vi ju kunna gå alla tillsammans ;)
Vi hinner dippa grönskaer och surra en massa mer innan kvällen tar slut.
Jag känner mig glad. Det är kul med besök.
Jag och Anna har hunnit beta av en vardags disskution. Om hur man sätter ribban högt.
Att vi faktiskt kan ses över en enkel middag, så som korv och makkisar,
det är kvalitets tiden som räknas inte "lyxet" och någonstans där bestämmer
vi oss för att ses oftare under simplare primisser.
Jag gissar att jag och Anna hade kunnat tjatat hela natten, vidare om deklarationer, relationer
och livet i allmänhet. Men Johan och Anders är trötta.
Johan har kollat hockey natten innan och la sig 05.
Åter upp med Theo även fast han frågar snällt om han kan få sovmorgon.
Jag känner mig som världens bitch när jag
svarar att han får hela söndagen,
frukost på säng,
allt han vill ha
bara jag får sova på lördagsmorgonen.
Men ja, snäll som han är gick han med det. :)
Jag rundar av med att hänga tvätt. Jag inviger närmare bestämt min födelsedag med det,
hänga och vika tvätt mitt i natten.
Kommer åter upp och släcker lamporna och inser att jag inte är trött,
haffar ett till glas vin, och jag vet ju att trots känslan av att vara en bitch kommer jag få sova,
jag sätter jag mig vid datorn istället. Kollar Facebook och ser alla gratulationer. Jag är lyckligt lottat.
Det finns mycket jag saknar.
Jag saknar mina bästa vänner.
Jag saknar min mamma som bor en bit ifrån. Nu i dagsläget saknar jag viss släkt i Gävle,
Jag saknar.
Men samtidigt är jag tacksam.
Jag är så nöjd över det jag har.
Kanske är det virrigt att sitta och skriva nu, halv varm i kroppen efter några glas vin,
men jag menar ändå att det är sanningen.
Trots oändliga disskutioner, svackor, dalar, delade meningar, igen smällda dörrar (alltid jag)
höjda röster.
Men också eviga skratt,
sammansvetsade meningar,
kompromisser,
gemenskap,
och mycket annat fint
vågar jag säga att det bästa jag har idag är Johan, (självklart
också Theo)
men faktsikt Johan.
Jag har svårt att se ett liv utan honom. Ibland är det tufft, saker sätts på sin spets.
Jag kan bara gå tillbaka i tiden och uppskatta allt han faktiskt
gjort för mig. Under dessa veckor han varit borta har jag insett mer och mer vad han faktiskt gör.
Han är fantastisk. När jag pratar (och så som vi tjejer ofta gör) jämför, så känner jag
mig ibland till och med bortskämd. Jag har någon som inte bara är en bra sambo, livskamrat
(missförstå mig inte, vi ryker ihop ibland)
men framför allt har jag en suverän pappa till vårat barn.
Jag är så imponerad över Johans sätt att vara med Theo,
jag kan visserligen tycka att han blir aningen bortskämd av sin pappa,
men tackar gudarna för att det är så
istället för att han på något vis skulle försumma honom.
Dom har en speciell relation, som jag alltid tror kommer finnas. Och jag vet att oavsett vad som händer i framtiden (peppar peppar ta i trä)
så kommer Johan alltid vara den bästa pappan jag någonsin skulle kunna tänka mig.
Vi har våra duster, vi mår bra av egen tid, vi bråkar så som alla andra och ibland rinner bägaren över men
jag vågar även påstå att vi har en sån pass bra grund.
Det fulas inte bakom några dörrar. Snarare är det raka rör.
Vi berättar om något är galet. Emellan åt överreagerar
vi och det blir något större av en minimal sak.
Det kvittar inte, men jag tror ändå att beroende på den grund vi har,
vad vi gått igenom så är ändå kärleken starkast.
I vardagen kanske den inte är så tydligt, i all stress, i allt pusslade, men i det stora hela är det vad man har tillsammans som räknas, och det vi har tillsammans är värt
mer än allt i världen.
Därför kan jag känna mig patetiskt lycklig och nöjd ikväll när jag går och lägger mig brevid världens bästa människa och dessutom ha den ynnest att få vakna upp med mina
två största favoriter, förmodligen med Cars 2 i bakgrunden och låten "life is a high way", men fortfarnade känna mig som världens lyckligaste.
Det är inte varje männuiska som känna så på sin födelsedag :)
Ha en fin morgondag (dag idag) för jag gissar att dom flesta sover nu.
Nöjd kille som får visa Morfar hur stor han blivit, han kan ju till och med åka kana själv :)
Idag har varit en toppen dag :) Jag fick sovmorgon till 11.. WooooW :) Tog ett bad och åkte sen till affären.
Det känns lyxigt att gå in på Ica Maxi, ensam och med obegränsad tid. Dessutom hade Ica varit snälla och skänkt mig en tårta och en tårtspade i födelsedags present. haha.
När jag kom hem skulle vi ut och gå. Vi kom utanför dörren och möttes av grannarna. Embla skrek "TITTA MAMMA DÄR ÄR MIN BÄSTA VÄN" när hon såg Theo och dom kramades en sväng :) Egon, Embla och deras föräldrar. Det är inte alls längesedan som jag satt på en middag i Gävle och pratade med en vän om hur svårt jag upplever det är att söka kontakt med nya människor. Hur gör man i våran ålder? :) Idag föll sig allt naturligt.
Ungarna lekte som galningar. Johan snackade jobb med pappan (jag minns inte vad han heter) och jag surrade med mamma (nää jag minns inte heller vad hon heter) :) Theo och Embla kommer jätte bra överrens, dom surrade konstant, skottade snö och skrattade högt :) Jätte trevliga människor och vi hängde här ute på gården ganska länge.
Skojjigt med lekkamrater :) Dessvärre vägrar T att använda handskar, verkligen VÄGRAR! Tjurskalle in i bänken trots "hot" om att gå in..
Skotta snö, snöbollskrig, och massa skratt :P
Nu har jag instagram på detta foto, men talvan passade perfekt ovanför vår soffa.
Jag är mer än nöjd över resultat och Johan blev super glad också :) En personlig gåva är det bästa!
På uppmaning visar jag glasen jag fick, jag älskar dom och den dag jag blir rik kommer jag pryda mitt hem med hennes tavlor också :)
Just nu sitter jag i soffan och inväntar Anna och Anders som ska komma på middag.
Det blir Potatisgratäng och fetaost/mozarella fyllda kycklingfilér och efterrätten har nog dom med sig så vad det blir återstår att se :) Theo ligger och sover, han var helt slut efter all lek ute.
Jag har fått upp min ljuslyckta i hallen som jag fick av Johan från Village, det blev super mysigt.
Vi spelar bra musik här hemma nu, Johan är och köpter skithuspapper.
Det har varit en lång dag. Men en jväligt rolig och givande dag :)
Vi fick sova till 10. Jippie :) Det här med att vända tillbaka dygnet går inte så bra.
Vi åkte ganska omgående in till stan. Fixade nått ärende och sen mötte vi upp Pappa och Annika vid lekplatsen.
Gissa om någon blev glad över att träffa "mopparn", och ack så ledsen när lekstunden var över.
När vi kom tillbaka hem så lekte vi ute en stund. Johan slänge ihop en lunch och sen var ute igen :) Vi skottade, Theo byggde en rutchkana, vi spande på traktorn som kom och plogade vägen och sen gick vi en promenad.
När vi väl kom in igen blev både jag och Johan helt fix galna. Jag gjorde om i tvättstugan. Han rensade hela sin garderob, vi röjde och grejjade hur länge som helst. Theo var med så klart, han damsugade och dansade till manboy.. Innan han somnade tryckte vi i oss en hel påse med apelsiner.
Jag somnade inte förns halv fem inatt, så jag ska snart avsluta denna dag.
Lånade bilder sen nyår.
Generad som tusan när allsången "Ja må hon leva" infaller ;)
Carina och Ingrid, 2 av vännerna från Gävle :)
Patrik som laddar en risboll :P
2012
14 av 25 eldbollar i luften.
Ha en fin kväll. Johan ska upp och JVM inatt. Jag begriper inte. Haha
Vi är tillbaka hemma efter suveränt härliga lediga dagar.
Dom flesta har spenderats i Ramsele. På nyårafton hade jag födesledagsmiddag,
hur lyckat som helst. Middag övergick i fest som slutade med mycket folk, härlig stämning och summan av allt blev total lyckat.
Jag har dessutom fått så otroligt fina presenter.
Underbara människa som verkligen tror på sanningen.
Tredje boken. Hoppas den är lika bra som dom två första :)
En fin väska.
Massa skumpa och viner.
Fint porslin, lyckta och bordstabletter från Indiska.
Mobilstativ + laddare.
Glas med målningar av Carolina Gynning.
Skor, skor, skor.. Behöver jag säga att jag älskar skor?
Favorit parfymen.
Fotlänk som Sebben hade med sig hem från Thailand.
Vackra "burkar".
Dockstation, den på bilen men också en som jag har kopplat till bio ljudet.
Fina blommor av Ponutus som dessvärre inte klarade bilresan så bra. Men nu pryder dom köksbordet :)
Presentkort på spa i Stockholm :)
Presentkort på Hem och fritid :)
Himlabadets spa och Underkläder från Sköna Under.
Grym hjälp med maten!
Brandsläckare, älgstekar, ägg, barnvakt :P
Den finaste presenten av dom alla är att jag inser hur lyckligt lottad jag är som har sånna fantastiska människor omkring mig. En lyckad fest som Moa kom och spelade på. Massa dans. 12 slaget bjöd på fyrferkerier och 25 stycken risbollar som flög upp i luften. Hur fint som helst. Städhjälp dagen efter och massa härliga skratt. Helt otroligt. 03.30 låste vi lokalen och knallade till klubben som vi fått låna för att sova. Nån grillkorv senare sov jag gott!
Dessvärre har jag inte fler bilder från festen då min system kamera valt att lämna mig. Det är en stor sorg.. Men jag har mina minnen i huvudet och jag är så otroligt glad för hela denna helg.
Igår lämnade vi Ramsele, vänner från Gävle åkte med till Bergeforsen och Theo var glad att komma hem till hans rum med sina leksaker. Tre veckors turné har packats upp. Telefonsamtal som har ringts. Post har öppnats. Lite jobb som har fixats. Granen har åkt ut. Och därmed var vardagen tillbaka. Redan igår kände sig Johan dålig. Imorse åkte han på sjukan och kom hem med Kåvepenil, Halsfluss.. Fy bövelen och det ska tydligen smitta.. Håller tummarna hårt nu att han blir frisk snabbt och att vi andra slipper.
Dags att ladda om batterierna. Fylla på med ny energi, hur gör ni? Här ska vi vrida tillbaka dygnet från sköna slappa dagar med sovmorgon till rutiner. Rutiner.
Tusen tack till alla för allt. Ingen nämnd ingen glömd.
På onsdag ska jag jobba. Till helgen kommer Pappa med flera hit på tårtkalas. Anna och Anders kommer över på middag. Läget är under kontroll även om mitt huvud går på helvarv.
Snart börjar nån hockey och vi ska käka nachos.
(sitter och läser aftonbladet och ser att en av årets nya lagar är att för dom som har reseavdrag till och från jobbet HÖJS summan från 9000 till 10000, jag trodde det skulle vara tvärtom. Tobakspriserna höjs, vilket kanske är bra? Dags att lägga ner?)