Ledig.. ledig.. och ledig.. eller?


Hade man haft mer pengar skulle ledigheten vara betydligt mer uppskattat. Nu börjar det bli lite långsamt.
Men med Johans planer på Mexico och resor är det bara att bita ihop :)

Men iaf, vi fyller dagarna med promenader, lek med barnen, matlagning och röjning hemma.



Jag chockar kroppen totalt och dricker ingen coca cola. Inget godis heller. Huvudvärken är påtaglig.
Ändrar lite vanor utan att dra det till det extrema. Kostanden och hälsan får sättas före.



Sen att humöret svänger pågrund av avgiftningen, för jag vill nästan kalla det så.. Fy bubblan.
Så tär det ju en del det här med sömnen. Lilla Thilde håller lådan så gott som hela nätterna.
Inte på grund av att "vi föräldrar" damp ner i lådan delar vi på nätterna, det gjorde vi innan också. Det funkar.
Men intressant läsning ändå.


Johan fixar god nyttig mat. Eller ja, allt är inte gott. Det är inte så jävla gott att ersätta allt med fullkorn. Blä.
Men vi provar iaf.



Vädret är fint men det är kallt. Idag har vi varit till familjerätten. Skrivit papper på att Johan är pappa till Thilde.
Konstigt tycker jag. Och vi kommer oss på själv med att skratta när två vittnen kliver in för att se på när vi skriver våra namn. KOM IGEN NU!!!!! Lika många gifta par vänstrar väl, om inte fler? Aja, nu är det gjort.
Och jag vill ju fira, allt som går att fira, helst med en coca eller en karra bit. Men i mitt esse har jag rensat ut allt mindre nyttigt, så även mina gömmor.. så nå karra finns inte här hemma. Tur är väl det. Vi firar med en omelett.



Hon ser så lugn och osyldig ut på bilden? Med decibellen i hennes vrål är obeskrlivliga. Och faktiskt så är inte det jobbigaste, ljudet och att vi inte får sova. Det jobbigaste är ju att inte veta riktigt vad som är fel, och att inte kunna trösta. Jag misstänker magen och är det likadant när Johan åker till Stockholm sätter jag igång med Minifom. (heter dom så?) droppar hit och dit.. men så lär hon ju få fisa om det är det som är galet.





Mina <3.
 
 
Theo är så duktig. Det märks att han behöver komma på dagis igen. Han blir snabbt uttråkad men är tapper och hur duktig som helst. Han hjälper till när han vill och han surrar konstant. Han får oss helt klart att skratta och han är ju den som håller oss vid liv om dagarna, hade det inte varit för honom hade vi nog sovit oss igenom dessa veckor. Han är bäst!
 
Nu ska vi till att rensa köksskåpen. Dom är så överfulla. Mycket rat och skit som kan sorteras bort.
Sånt kan man ju sysselsätta sig medan tvättmaskinen går på högvarv.. Jag menar varför ska man njuta av nått gott i soffan när det finns så mycket annat ROLIGT(?) att göra.. Haha.
Dom säger att sötsuget ska släppa. Jag ser bara mörker just nu och det sär sötsuget är mer påtaglig än någonsin. Johan håller mig i balans.. hade han inte varit hemma hade jag hällt i min paketet med vanilj socker vid det här laget, förmodligen. Fan va jag har förgiftat mig själv.. Men nu minskar vi intaget på gifter och knaprar morötter ett tag!
 
 
Hmm ja just det.. Köksskåpen var det ja..
 
Ha de gott.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0