I huddik kliver 15 indier på tåget, jag höll just på att somna. Vilket liv. Dom skriker och gapar på deras språk. Jag blir less. Funderar på om dom skulle fattat om jag bad dom hålla käften och bestämmer mig för att boka tyst kupé nästa gång. Dom kliver som tur är av i Gävle och resten av resan blir härlig.

När jag kommer fram och upp på centralen är det som en chock. Folk tamefan överallt. Konstigt folk också och jag håller på pissa på mig. Johanna kommer och jag får kissa. Vi går på ett HM och jag köper byxor för checken som kom på posten. Sen tunnelbana, svettas och känner mig ofräsch. Haha vi möter Martin (johannas pojkvän) på därmedpasta, en italiensk resturang där vi käkar ur god pizza :)

Sen hem till deras mysiga lägenhet, där vi surrar och kollar fotboll. Riktigt mysigt. Godis. Johanna har styrt upp morgondagen, jag är livrädd att inte hitta, tunnelbana, tvärbana o en miljon stressade människor. Men jag har tydliga instruktioner på hur jag ska komma fram ;)

På nått vis känns det jobbigt att ställa klockan på larm trots att jag förmodligen kommer få sova både bättre och längre då jag haft otaliga vak nätter med Theo hemma.

Jag konstaterar iaf att jag trivs för himla bra i Bergeforsens skogar. Stockholms ruschen är inget för mig, charmigt på ett vis, några dagar men det är inte ett ställe jag skulle klara av att bo på. Därför är det lyxigt att ha en vän man kan snylta boende av för få en lagom dos av storstadslivet.

Nu är det dags att sova.
Ha de gott!