Igår hälsade vi på pappa och lämade en tvättmaskin hos honom.
Fick ett litet uppvaknande där.

"Emelie, jag har skrivit i min kalender att jag ska vara med Theo imorgon kväll?"
- Hmm, jaha. Undra vad det var jag tänkt då?
"Var det inte möte?"

Jo men satan det är ju föräldra möte.
Jag har på nått vis skjutit på allt ansvar som föreligger mig. Inte bara möten.
Försäkringskassan, pappersjobb, andra åtaganden och det är verkligen sååå olikt mig.
Jag brukar ha koll. Jag brukar kolla i min kalender varje dag. 
Men jag har som bara lagt hela livet på hyllan sen förra veckan.

Så idag har jag blivit vuxen igen. Jag känner det där axlande ansvaret och jag har letat på alla papper.
Alla telenummer, allt av vikt och med STOR börda och vemod tagit tag i det jag egentligen bara velat skita i.

Nu är det gjort. Och det känns sååååå skönt.
Alla samtal är fixade. Jag har gjort allt jag kan i kampen om sjukskrivningen och överklagan.
Jag har fixat med tider på dagis för att kunna gå på vissa möten. Bla, förlossningsinfo på onsdag.
Önskar Johan hade kunnat vara med.
Har försökt få tag i en ny läkartid, men Jörgen är väldigt upptagen och någon tid innan den 26 nov fanns inte :/
Då blir jag sur, och hon i receptionen ger mig en akut tid ;) Det hjälper om man river av ibland har jag märkt. Inte alltid men jag har alltid varit super feg och bara köpt allt. Nu har jag lärt mig att den här världen fungerar inte riktigt så. I vissa instanser måste man vara ett rivjärn för att komma någon vart.

Har suttit i försökringskassans enormt långa telefonkö och när jag till slut kommer fram är motparten till och med vänlig i luren. Överraskande. Men skönt.



Det var min fixar morgon. Nu när jag som sagt blivit ansvarstagande igen kanske jag ska göra ett svep och få lite ordning hemma också. Innan jag intar viloposition för ja, mina höfter mår skit.

Och som sagt. Dagens vuxenpoäng blir ikväll. Föräldramöte. Tur att jag någongång hade sett över det så barnvakten var fixad utan att jag ens minns det själv.

Ha en bra dag.