I timmar.

Jag kan titta på dig I timmar. Jag kan aldrig få nog. Det är så häftigt att varje dag få lära känna dig och se den du är väg att bli och den du är.

Jag kan se din smile grop när du kisar med ögonen och den där smile gropen har du efter din pappa,

Så kan jag se den där enegin och ditt sätt att inte göra något halv dant. Det är också efter din pappa.Ska han måla ett element så ska du se att elementet blir målat, I perfektion. Du är likadan. Inget görs på slarv, det finns en perfektion I allt du tar dig för trots att du är så liten.  Du är snabb med att trösta om någon blir ledsen och väldigt duktig på att dela med dig, om det blir bråk säger du alltid “man måste dela med”.. Det är också en egenskap du fått av din pappa. Han är den snällaste jag känner, lite för snäll till och med.

Du har en sån där energi I alla känslor, blir saker inte som du tänkt så faller allt samman, världen rasar, och blir det som du tänkt är lyckan total, det är ganska svart eller vitt. Jag är likadan. Sen har du en övertalningsförmåga, ett sätt att prata och uttrycka dig som gör att saker lätt går I hamn, det är också en egenskap som jag tror att du fått efter mig. Jag är bra på att få saker som jag vill, inte alltid men ofta.. att lirka och verkligen kämpa in I det sista för att det ska bli så som man tänkt. Du har aldrig stumpor på dig, inte jag heller. Visst är det härligt att vara barfota?

 Jag kan se I dig att du är stark. Och att du fattar snabbt. Du är smart, otroligt smart för att vara 3 år.

Idag när vi åt middag berättade du för mig och din pappa att på dagis leker pojkarna dumt. När vi berättar att man inte får leka dumt är du så otroligt snabb att berätta att du aldrig gör det för du är snäll. Lite för snabbt för att jag ska tro dig. Jag tror nämligen att du också leker dumt ibland. Men det tror jag att alla gör. Men du är ju ändå smart som snabbt ska rättfärdiga dig själv.

Du visar mig dom där vareserna med gevär I leksakskatalogen och berättar för mig att dom är minsann dumma, man får inte skjuta och slåss.. Och jag fattar ju att du också snart kommer stå där med en pinne från skogen och fäktas med dina kompisar, men jag gillar verkligen ändå att du lyssnat på vad vi sagt. Att du I grund och botten vet att det är fel. Att man inte får skjuta och slåss.

Du är fortfarande väldigt lättlurad om man får säga så? Jag fick ingen kram och använder mig av det fula tricket. “Du får ingen Kram, för den kramen är ända på månen”.. och du jagar mig och kramar mig som en dåre, sen berättar du att min kram finns på solen och jag får tjata för att få kramen att lämna månen och så kramas vi massor. Det funkar fint.

Det finns så mycket som kan hända. Men om vi alla runt dig spelar korten rätt och du gör “rätt” val I livet vet jag att du kommer nå alla dina drömmar, vad dom än må vara. Du kommer göra succé. Och det finns ingen önskan som är större än du ska få ett värdigt liv, med en grund av lycka. Total lycka.

Om bara några veckor kommer ditt syskon och jag ser så väldigt mycket fram emot att se vem det kommer bli. Vilka egenskaper han/hon kommer ha. Hur ni kommer likna, skilja er från varandra.

Jag brukar alltid se till att ha något att se fram emot, men kom just på att jag hela tiden har eran framtid att se fram emot, att få dela den med er måste vara den finaste gåvan man som förälder kan få. Det kommer nog dagar då du utesluter oss, smäller I dörrar och utan att mena det skriker att du inte vill se oss mer.. Men det blir ju spännande det med. För om du bara har goda grunder att stå på och vetskapen om att vad som än händer så gör vi och många andra allt för att du ska ha det så bra som möjligt, även om du blir vansinnig och inte alls förstår nu varför du inte får öppna och smälla I dig 24 chocklad bitar från kalendern på en och samma gång, så kommer du förhoppningsvis förstå det sen.

 Krönika som Lotta Gray skrivit 2006.

 "Jag trodde på fullaste allvar att jag var en sådan där cool morsa med laptopen under ena armen och en Ralph Laurenklädd unge i den andra. Att jag var en sval och behärskad lattedrickande morsa, ständigt på språng, men ack vad jag bedrog mig. När vi blir föräldrar förändras vi. Så är det och så blir det och vi kan tro och hoppas på att vi blir moderna föräldrar hur mycket vi vill. Faktum kvarstår att med föräldraskapet föds samtidigt en instinkt så långt från moderniteter som möjligt. Vi networkar och bygger affärsrelationer. Vi arbetar sena kvällar och tidiga mornar och vi är mycket noga med att våra små ska få delta i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Och vi delar det hemliga handslaget. Det som förenar oss världen över. Du ser en pappa på lekplatsen som tappar taget om sin dotter. Hon faller och slår huvudet i sandlådan och du vet precis hur han känner sig. Och han vet att du vet. Jag trodde i min enfald att jag skulle låta min son få känna på livets hårda skola men blir till en rytande tigrinna när han blir puttad från gungan eller får sista snutten på glassen Jag frågar honom ”har fröken kramat och pussat dig idag, älskling?” och får som tur är oftast ett jakande svar. Och jag vaktar på varje nyans i hans varande.Han är väl lycklig? Han mår väl bra? Han blir väl sedd?Jag vaktar på känslor. På små nyanser i hans beteende, på skiftningar och uttryck i hans runda lilla kropp och jag bryr mig föga om den senaste sulkyn eller hippa barnjeansen. Jag kryper runt på mina knän i det blöta gräset och leker med leksaksbilen eller bakar scones en tidig morgon och hoppas på att jag gör rätt. För det är på mitt ansvar att han blir en sund och god människa. Att han växer upp med empatiska förmågor och ett stort hjärta. Och när det väl kommer till situationer där jag trodde på mitt modernare jag så ter sig min intuition som förmultnade höstlöv en regnig kväll i oktober."

Jag har nog aldrig sett mig själv som någon mordern mamma men I övrigt kan vi nog alla förstå den känsla hon beskriver?