När det var klart åkte jag och T för att slänga sopor. T var ute i 1,5 timme och lekte i snön. Han hade nog kunnat vara ute lika länge om inte jag behövde gå in.

Jag kokade potatis. Vi hör glass bilen så vi går mot hallen för att ta på oss och möta den. Jag svänger in i köket. Stänger plattan och när jag ställer kastrullen i diskhon ser jag i vitögat hur Theo lägger upp sina händer på spisen.. Sen är det som ett töcken. PANIKEN i hans kropp och han skriker som satan själv. In i badrummet, spola kallt vatten, han blir helt matt så vi river ner allt på köksbänken så han kan luta mot mig och samtidigt låta kallt vatten spolas över handen. FAN FAN FAN tänker jag.. Det blir som tryck av hans tröja och den är för tajt (underställ) så jag kan lixom inte dra av den heller så det blir till att ta saxen och klippa sönder den. I en timme gall skriker han. Jag smsar med mamma som ringer sjukvårdsupplysningen men ser ändå att det inte är så där jätte mycket bränt som man skulle kunnat tro. Men ändå. Han har super ont. Vi lägger om handen i kallt omslag och efter en lång stund i soffan lugnar han sig. Vi läser saga och Pappa kommer hit. Han har med sig mat, glass och tidningar till T. Han piggnar till och det är två blåsor som ser värre ut än dom andra. Den på tummen och pekfingret. Men han leker med pappa, med ena handen i luften men skrattar och det verkar gå bra iaf.




Vi tar en alvedon till kvällen. baddar med kallt vatten på pekfingret. Imorgon ska vi till VC för att se om det behövs läggas sån där film över blåsorna. Min mamma har tagit ledigt och ska komma hit några dagar. På torsdag kommer Johan och han blir hemma från och med då. Så otroligt skönt. Det blir ingen Stockholms resa för min del och planerna kastas hastigt om. Men så är det nu.

 

Samvetet ligger på. När Theo var liten, typ gick i gåstol hade jag spisskydd, men inte nu. Lätt att vara efterklok. Jävla skit. Men nu har det hänt och det går inte att förändra på det.

 

Vi gör ytterligare ett försök till en ny dag imorgon, en bättre dag.

 

Ha de gott