Min lilla fis.

Det finns ingen som får mig så glad som du. Du är verkligen underbar.

Jag vet att jag kan bli arg när du inte lyssnar, att jag kanske inte alltid har det tålamod som jag borde. Att jag kanske ibland överregerar när du gjort dig illa. Jag vet att du blir arg när du inte alltid får som du vill, att du verkligen inte har det tålamod jag ibland önskar, att du ibland överregar när du gjort dig illa.

Jag vet just vad som får dig att skratta. Du vet ganska exakt hur du ska få mig galen.
Jag vet ju om att du testar dina gränser, det är ganska charmerande ibland, just så som det är ohyggligt frustrerande också. Jag vet att du redan lärt dig att dra fram valp ögonen. Jag jobbar på att det inte ska fungera.

Jag vet att när du sover snarkar du. Inte ens elefanter skulle väcka dig, bortsett från tidiga mornar, då räcker det med pappas väckarklocka. Jag vet att du älskar att dansa, du skulle dansa natten lång om inte dina trötta ögon svek dig.
Jag vet att du älskar glass och ibland när du ligger raklång på köksgolvet och gråter för att du inte får en brukar jag vända ryggen till faktiskt skratta lite. Jag vet att du älskar din pappas pannkakor. En dag ska jag lära mig.

Jag vet att du blir rädd för höga ljud, jobbigt eftersom du älskar traktorerna. Jag vet att du försöker göra dig förstådd och det gör ont när jag ser hur ilsken du blir när jag inte förstår allt. Du har fortfarande ditt egna språk.

Det jag däremot tvivlar på är om jag är en bra mamma? Känslan av att vara otillräcklig infinner sig stundvis. Jag känner mig vidrig när jag släpper alla varor på Ica och marscherar ut för att du mest springer runt och leker i affären. Jag känner mig oduglig när du ibland gråter tröstlöst efter att ha ramlat. Jag ifrågasätter ofta vårat sätt att uppfostra dig, vad är rätt och vad är fel? Jag funderar ofta på om jag är för sträng? För snäll? Hur man bör göra för att vara lagom?

Det jag däremot ALDRIG tvivlar på är:

MIN KÄRLEK TILL DIG.. och det räcker långt!



ÄLSKAR DIG!