En förkyldning närmar sig med storsteg.. Det känns i hela kroppen. Men det dör man ju inte av iaf.
Jag är så trött att huvudet går sönder och känner redan nu att detta kommer bli ett gnälligt inlägg.
Theo har sovit till 8 och 9 två dagar irad så det är fruktansvärt oförskämt att gnälla. Det är lyx, men min kropp strejkar ändå. Kanske svider det extra då jag vet att Johan ligger kvar och njuter av att sova ikapp hans arbetstimmar..

Jag fyndar i huvudet på blocket...





Kanske man ska äta lite så vi blir mer människor. Med lite uns tigger jag åt mig en tupplur senare.


Nu till äggmackorna.

Ha de fint