Det är lördag kväll och jag har just kollat klart på Melodifestivlen. 2 bidrag som jag gillade, en gick vidare.

Sitter och funderar en massa. Saknar Ronja.
När jag var gravid minns jag att jag fick en födelsedags present av henne. Det var en nyckelring med en silverring på med texten "Livets hemlighet; allt kommer bli bra" Jag minns vad jag kände mig lättad när jag fick det.
För även om jag aldrig sa det till någon, inte ens till Johan så var jag ju rädd. Rädd för att något skulle gå fel, för att få ett sjukt barn, för att misslyckas som förälder och hela den biten. Jag och Ronja pratade heller aldrig om det vad jag minns, men den där nyckelringen sa mig att hon visste ändå. Som en bästis gör.
Efter ett tacg räkade jag böja sönder kjedjan på den så nu har jag köpt en halslänk som den hänger på, för allt gick ju bra och ibland får jag för mig att det har med smycket att göra. Att jag haft sån tur.

Jag saknar Johanna. Ofta kan jag tänka på vad hon gör just nu. Det var så länge sedan vi umgicks. Jag dras till mina motsatser och jag & Johanna är verkligen varandras motsater. Jag skulle aldrig vilja leva hennes liv, och hon inte heller mitt. Men en gnutta av varandras sitter ofta bra. Hon är alltid full av knasiga påhitt. Glömmer aldrig i Oslo när hon smikade sig och sen snodde en annanas i ett stånd. Jag skrattade så ögonen blödde. När vi var ytte pytte små minns jag hur vi hoppade på hennes stenplattor ut till deras gula förråd för där visste vi att det fanns glass. Och vi fick oftast det också :)

Melissa, klippan. Den där som tar livet med klacksprak, ser inga som helst motstånd. Hon skulle kunna gå hur långt som helst med hennes inställning. Hennes tänk faschinerar mig. Hennes sätt att väga saker och sätta perspektiv på "problem".. Huvudet på skaft och trippar fram genom livet. Jag saknar henne också.

Det är 8 år sedan jag flyttade hemifrån nu. Jag har blivit van vid förändigar. Hade otroligt svårt för det från början, men det har gått bättre och bättre. Att folk flyttade ifrån varande, hamnade på olika ställen, bytte umgängen och hela baletten i att växa upp skavde i mig. Men dessa barndomsvänner har trots avståndet funnits där ändå.
Johanna och Ronja bor i Norge, Melissa i Umeå. Vi hörs inte så ofta. Och jag tycker det är bra. Man behöver inte prata med varandra varje dag, så länge man vet att när brasan brinner så släcker ens vänner den.

Jag ser verkligen fram emot en weekend i sommar med dessa människor. :)



Theo har somnat. Han var super trött. Undra om det kan bero på att han var vaken 1,5 timme inatt.





Lite av det han fick med sig hem idag. Dom nya klossarna som han lekt med massor, plockat i och plockat ur.



PoP skjorta, i stil med den han fick av Ronja i julklapp fast detta är med mindre rutor.



Tshirt. Jag blev förälskad i tyget.



Ny tröja och mjukbrallor.



"JAG SKA HA KAMERAN"




Efter han somnat kom det fram lite festligheter. Man måste lyxa till det ibland.


Nu ska jag röja undan här och sen ska jag sova. Har nog inte varit uppe längre än 23 på eveigheter bortsett från då jag jobbar och verkligen måste. Jag orkar inte hålla mig vaken på kvällarna, och jag har egentligen inget att skylla på för i vanliga fall, bortsett från natten som var så sover Theo bra.



GOD NATT!