Känner mig urblåst, upplyft och uppblåst igen.
Det har hänt så sjukt mycket under dom senaste två månaderna att jag har knappt hunnit känna in allt.
Och jag har bestämt mig för att inte göra det heller. Jag fokuserar på min familj och att vi mår bra, det är huvudsaken för mig. Resten kan få vara, gro eller glömmas. Det finns inget mer att hämta och heller inget mer att ta så jag lämnar det bakom mig. Min Sambo har dom klokaste råden och jag är glad att jag har honom.
I sommras sa jag "Det är bara en tidfråga innan det händer sämre saker för just nu går det för bra för att vara sant" Och mycket riktigt blev det så. Men ingen "större" skada skedd och som sagt är huvudsaken och fokus nr 1 familjen och att dom mår bra, vilket vi gör nu!


Ikväll har jag varit och åkt slalom, jag trodde jag var bra, men ack så fel jag hade. Totalt misslyckat.
Nästa gång tar jag dom trogna bladesen och slopar slalomskidorna för jag KAN INTE åka sånna skidor, och det känns ganska pinsamt att ploga sig ner för hela backen, knappt kunna svänga och till slut bli tvungen att gå ner för branten :S Det är bara två år sedan jag lärde Johan att åka så vart tog min kunskap vägen? Hoppas på att det var skidorna, så jag iaf kan skylla på något för det var riktigt läskigt!

Fick tillbaka en del minnen på vägen dit, vi åkte tre mil för att komma dit vi skulle. Och den vägen har jag åkt förr.
En av mina vänner träffade en kille där för ganska många år sedan nu så jag minns att jag körde henne ett par vänder dit :) Minns även en "festival" vi var på där en sommar. Vi hade slagit på stort och slagit upp tält och gjort så mysigt.. Tyckte vi var "friluftsmänniskor" och "norrlänningar" in i blodet antagligen.. Under dagen badade, solade och lyssnade vi på musik, drack cider och hade trevligt. Innan kvällen var slut hamnade vi på en soffa någon annanstans iaf, och andra natten åkte vi hem. Jag minns inte hur gamla vi var men i den lagoma åldern då sminket och bekvämligheter var väldigt viktiga ;) Men jag minns att det var sjukt roligt!

Igår kämpade vi in i det sista med att få Theo att somna, men vi kämpade kanske för mycket för vi fick helt motsatt effekt, han somnade först vid elva, halv tolv. Så jag var rädd att Johan aldrig skulle lyckas få honom till Dagis. Då min klocka ringde TIDIGT imorse sov han vidare, men tio i sex, strax innan jag åkte vaknade han och var PIGG! Han pussade mig hej då och lämningen på Dagis hade gått fint. Den där grabben är ganska lustig :P

Har läst Ronjas första inlägg på hennes resedagbok och jag måste erkänna att jag blir grymt avundsjuk, men inte ett dugg missundsam :) Hon förtjänar det där. Längtar efter bilder och faktiskt lite live storys för då kanske det kommer upp andra spännande berättelser som inte förtäljs :P Dom har ju länge kvar på semestern och tills vidare får jag njuta av hennes mammas sällskap på jobbet vilket verkligen inte är fy skam det heller :)

Nu ska jag sova och invänta en tidigt ringande väckarklocka.

Ha de bra!