Det är dåligt med uppdatering nu men snart är jag igång igen.

Det är svårt att beskriva en känsla.

Vi tar Theo på bobben och går en sväng på byn. Någon hejar glatt och en bil tutar. Man träffar någon man inte träffat på ett tag och frågar alltid den personen bakom kassan på Ica hur den mår.

Luften man andas är annorlunda.

Mammas sängkläder luktar så där mysigt som dom bara gör hemma och det är en fröjd att vara "hemma" en längre stund. Över jul har vi haft svärfar här. Han gillar det, han säger att det påminner honom om byn han kommer ifrån.

Igår kom Linus och jag tycker det känns hilma kul att kunna dela lite av mitt gammla liv men nya människor.

I sommras åke min svägerska och familj med upp, jag minns att njöt över att ha dom här :) Att det kändes ballt att dom var nyfiken på att se hur det såg där jag kommer ifrån, det är sånt som betyder något. Det är kanske inte märkvärdigt för andra, men för mig betyder det mycket för det här stället är stället där jag växt upp. Här finns platserna som jag kyvrökte på första gången, vindskyddet som bjöd på den första fyllan, huset där jag bodde som barn, männsikor som sett mig växa upp. Här finns skolan som lärt mig så mycket, rummen där jag var på mitt första disco.

Imorgon kommer fler goda vänner hit för att fira det nya året. Dom kommer till mitt barndomshem. Som jag älskar. Stället där jag har mormor över vägen, moster på krången och resten av släkten runt hörnet. Det är häftigt tycker jag.. Den känslan. Och det känns ännu häftigare att ha vänner och ny släkt som faktiskt är villiga att åka långa skogsvägar, stanna mitt ute i ingenstans, i en by som för andra är som vilken annan by som helst, men en by som för mig betyder så mycket mer.

Jag uppskattar mycket mer att få komma hem nu när vi skffat eget. Jag älskar vårt nya hem, det är underbart, vi kunde inte fått det bättre. Jag älskar min andra hälft, och jag älskar min nya (förhoppningsvis snart?) ingifta släkt? Jag älskar att faktiskt få skapa mitt eget. Ett ställe som för Theo kommer betyda lika mycket för honom som mitt barndomshem betyder för mig. Men vi har också fått lära oss vad det innebär. Med ett hus. Fy bubblan vilket jobb. Med barn, ännu mer jobb. Med allt ansvar, jobb, jobb, jobb.. Det är först då man kan uppskatta vad ens egna föräldrar gjort. Vilket häst jobb det krävs för att få allt att fungera.

Sen är vi väldigt lyckligt lottade, Johans syster m familj kommer titt som tätt och kikar in trots avståndet. Min mamma åker två gånger i månaden för att ställa upp när vi behöver jobba. Pappa hjälper till en massa och det känns som att avståndet inte är ett problem längre. Jag vet också att Johan har presic samma känsla om Gävle, Bomhus. Han älskar att komma hem. Förmodligen extra mycket efter att han förlorat sin mamma. Jag kan se i hans ögon hur han lyser upp över att få komma hem. Det är något speciellt med stället man kommer från. Men det är också magiskt att få skapa sitt egna, sitt nya. Jag är tacksam!

Vi har varit och hsoppat i Sundsvall med syrran och hennes kille :)

Fanny och Pontus.

Nya brillor?

Låång väg, men ganska gött med bra musik ;)

Ikväll värmde vi upp inför nyår :) Theo var helt fascinerad, ballongerna åkte hem till Bergeforsen trodde han.

Vi har myst i nya morgonrocken som vi fick av Mopparn.

Målat med ansikts färg också :) Och så klart; Kollat på Blissen och den ännu nyare favoriten, Bärgarn som Theo fick i julklapp av Oliver :)

Och så klart måste vi ta med oss traktorn på promenaderna här uppe. Theo fick en ny av hans faster m familj, och den är med ÖVERALLT :)

Just nu sitter, Jag, Johan, Theo, Linus, Fanny, Mamma, Jonny, Hundarna och snart Pontus och spelar Bingolotto. Eller inte jag. Jag bloggar, tycker bingolotto suger :) men det är mysigt ändå.