Från förra veckan.

Jag väger vågskålen, det är jämt. Så otroligt jämt mellan fullständig förtvivlan, kaos, sammanbrott & total lycka, tacksamhet o liv.

Här står vi. Det är kaos hemma. Tvättkorgen är överbelamrad, vi kryssar fram mellan legoklossar, får nästan sopa fram en väg med fötterna trots att vi städade igår !? Det är fast torkad leverpastej på det annars vita bordet. I soffan ser jag vällingfläckar och tiden rusar iväg.. I hallen är det blött och golvet pryds av kläder som måste torkas. I bilen är det fotavtryck av barnfötter på sätet och det ligger en och annan repad Disney film där.

På väggen i badrummet kan man hitta konstverk skapad av en bläckpenna & liten hand med än så länge ganska dålig motorik. Frågar man får man veta att det är en lyftkran. Ute ser man ett rött skaft sticka upp ur snön, en hjälte ville hjälpa till att skotta. På golvet i köket ligger gamla club kort och leksakspengar tillsammans med stekpannan & ett utspillt glas mjölk. Någon ville bjuda på middag.

På spisen står makaroner (snabbmakaroner) och kokar, i micron värms köttbullar. På diskbänken står datorn som hjälpmedel att mellan andetagen betala räkningarna.

TRE DJUPA

Vi ska snart iväg. Det finns en (EN) tid att passa den här dagen och vi kommer missa den. Vi kommer bli sena för att ljusstaken i fönstret lektes ner på golvet så tiden som skulle gå till annat gick till att få bort allt glassplitter från golvet där små oskyldiga fötter ska springa.

När kvällen kommer hörs höga rungande protest vrål, någon vill verkligen inte borsta tänderna. Efter en kamp ramlar ett trött litet liv ner i sängen, pussas god natt & beskådas en stund.

Det börjar röjas i rummet. Vid anblicken man får när man kommer tillbaka till köket vägs allt igen, det finns två val. Antingen gråta, bryta ihop och sova på det. Eller:

Vara tacksam över bevisen.
Bevisen på ett pågående liv. Hela röran och kaoset är bara att ta bort. Det är en ny dag imorgon. Valet blir att se det fina.
Den spillda mjölken är beviset på utveckling, det skulle bjudas på pannkakor. Kläderna och den dyngsura hallen visar att vi minsann inte suttit inne hela dagen. Legoklossarna vi kryssar mellan är beviset på lek och lust.

Vällingen i den nya soffan visar att vi slappnar av !? Vi nyttjar iaf soffan. Konstverken, den fina lyftkranen målad med bläck gör egentligen den annars fula 60 tals våttapeten ganska humoristisk och den lilla röda översnöade spaden ute är bara bevis på hjältemod när jag själv upplevde snön för tung. Att vi kom sena är oförlåtligt, men tack och lov mänskligt. Och kampen om rena tänder varade så kort stund att den nu är glömd. Så nu efter att allt är iordning här hemma väljer jag att tacka för livet. I morgon ser vi fram emot att hoppa i snön, i fantasin kan vi laga soppa till middag. Vi bygger fina grävmaskiner av legoklossarna & skapar nya bevis på att vi har roligt.

Om det är en överlevnads strategi eller inte att tänka så spelar ingen roll. Man får väl lägga en klick Bamse tandkräm på den positiva sidan av vågskålen, betala klart räkningarna och sen sova gott!

Its a new day!