Jag smsar med Johan och vi pratar om hur det egentligen fungerar med att han jobbar borta. Det är drygt men det går bättre än väntat. Vi kommer fram till att ta vara på tiden mer, den här månaden har vi träffats en kväll (och en minut då vi bytte bil på tågstationen) Jag brukar tänka på Bella, ensam med två små och en tung "ryggsäck", inte för att hennes börda får mig att må bättre eller sämre, men det finns alltid dom som har det tuffare. Jag tycker hon gör det bra. Tycker grabbarna gör det bra också, det kan inte vara så kul att bara träffa barnen på helgerna. Jag är ledig när jag är hemma, utan några egentliga tider, jag planerar dagarna så som jag vill, jag tycker inte att det är jobbigt att vara ensam, tråååååkigt men inte jobbigt. Däremot tycker jag att det är jobbigt att vara beroende av andra. Riktigt jobbigt. Men då jag har dom arbetstider jag har och inte vill (läs: vägrar) sätta Theo på ett dygns dagis så är det som det är. Vi är snart lediga och jag hoppas på en Krav lös ledighet utan måsten. Så blir det sällan och förmodligen inte denna gång heller. Men hoppas kan man ju alltid.

Jag borde sova. Vi har en hel dag planerad imorgon men sömnen verkar inte infinna sig. Tröttheten lyser med sin frånvaro och kommer vara extremt närvarande då ögon slås upp istället.

Jag tror jag var 14 år sist jag var i en sån grubbelfas som jag är i nu. Tankar och känslor som inte bottnar någonstans alls. Det händer saker som jag inte hinner med. Som jag väljer att inte ta i. Skjuter på dom måsten som finns trots att jag vet att det inte håller i längden.

Ska sova nu. Tvångs sova.


Fick ett mms av j idag "titta va duktig han är" stod det och bilden innehöll en potta med **** i ;) jag trodde jag skulle skratta ihjäl mig och Theo svarade jublande "JAA" då jag frågade om han använt pottan. Det trodde jag inte direkt, att jag skulle känna mig mallig och stolt över en bajskorv i en plastbytta, men det är jag :)