Jag blev less på mitt val av böcker. Jag måste läsa. Ingen aning om varför. Fick en massa tips av min Svägerska (vi har lite lika bok smak) bortsett från att jag nu på senare tid alltid valt sånna där böcker om sanna historier, som sliter sönder hjärtat på mig, som väcker alla känslor man någonsin kan komma åt. Nu har jag glömt hennes tips och när jag fick en slant av svärfar idag tog jag och köpte en ny bok. Hittade massa böcker som tex en ny bok av Caroline Engvall, författaren till 14 år till salu, hon har nu skrivit boken Skamfläck.. Det drog i mina "slit sönder hjärtat igen, vägra läsa något roligt, och dränk dig andras sorg" fingrar. Men jag motstod och vände blicken mot den roligaste kvinnan jag vet. Mia Skäringer. Många tycker nog att hon är för mycket, men så gillar jag Caroline Af Ugglas också. Jag älskar Mia. Jag älskar framför allt Mia och Klara och Mias roll i serien solsidan.



Det var med nöje jag öppnade boken "dyngkåt och hur helig som helst". En bok med urdrag från hennes blogg. Och krönikor som fullständigt får mig att spricka när hon skriver om hennes liv som den mindre glamorösa men otroligt vackra mamma och kvinna hon är. Hon skriver öppet om ALLT. Inget bekommer henne. Jag känner mig lite som henne när hon skriver om hur hon har samma bajs på tröjan som hennes bäbis har i blöjan och om hennes mindre morderna vagn till barnen :) Hennes kaluffs till hår och hennes dunjacka från 70 talet. Jag vrider mig av skratt. Så till den milda grad att Johans pappa frågar vad det är jag läser. Jag fnissar till och svarar bara att det är en bok av en komiker, för jag är inte alls lika modig som Mia och jag skulle aldrig våga uttala titeln på boken högt för honom utan att känna lite skam. På det viset är vi nog väldigt olika jag och Mia, men lika skitiga och ovårdade är vi nog :P




Jag har tänkt hela dagen på en av mina vänner idag. Jag känner lite avundsjuka och jag hatar det. Jag har en sån där pissig dag och då söker jag fel hos mig själv och beudrar andra för deras bra sidor. Jag har tillexpel bakat scones idag, för det gjorde min vän för några besök sen. Det såg så gott ut. Jag brände mina lite men dom går i i alla fall. Sen har jag planerat en dunder frukost imorgon för det vet jag att hon brukar göra ibland. Jag har tänkt att jag ska inreda en pyssel och kreativ hörna under trappen i gillestugan för jag vet att hon är så fiffigt kreativ. Men det jag avundas mest är nog hennes självständighet och hennes sätt att ta allt för vad det är. Undra hur hon gör en sån här dag, för hon har nog också pissiga dagar. Kanske borde jag ringa och fråga? :)
Jag ska göra rostad potatis och när Johan kommer hem ska fråga om vi inte bara kan käka räkor till middag. Räkor och rostad potatis? Ja det får gå.

Mia har nu lättat mitt humör en aning och Theo sover. Svärfar vankar runt och springer ut var femte minut för att röka och däremellan läser han tidningen som jag köpte imorse :) Vet inte hur många gånger han kollat text tv under dagen. Tro om han är rastlös?

Jag tror jag ska ge mig i kast med mina rabarber också. Vet ju nu hur man ska göra. Känns bara surt att jag inte kommer göra något av dom. Skulle det inte varit så längt skulle jag åkt till gävle och givit dem till en som iaf kan laga saker av rabarber ;)



Theo somnar till barntv och ropar "mammo" i sömnen..


Det är skitigt här hemma trots att jag och Theo hjälpte varandra att skura alla golv igår. Det blir inte rent.
När solen lyser ser jag massa smutsiga fingeravtryck, handfatet på toan har ett uns av damm trots att jag torkar och torkar. Köket har invaderats av blomflugor och jag har lyckats ÖVER vattna mina blommor (men dom lever). Jag bäddar sängen men den lilla hoppas när jag inte ser så jag får göra om det, gång på gång.. Till jag nu, i skrivande stund; GER UPP. Det får vara skitigt. Snart kommer vintermörkret och gömmer smutsen på fönstren. Ikväll låter jag Theo borta tänderna själv, då blir det vatten i hela badrummet så dammet försvinner, tills jag vaknar iaf och inser att det återigen lagt sig där. Blommorna har Johans pappa tagit hand om, dom kommer överleva. Och resten; alla leksaker överallt, klädhögen i sovrummet och röran i köket det är bara ett bevis på att jag har ett liv. Jag har levt här hemma, jag har bakat, lekt med Theo, jag har provat kläder som jag faktiskt inte tagit mig tid att plocka upp för jag har prioriterat annat. Må hända att jag har en uns av press att få bort allt detta men jag skiter it!

"De må va skit i hörna hos dom som lev" Det har min mormor sagt en gång. Trots att jag aldrig sett ett enda damkorn hos henne så långt jag kan minnas.

Men om någon vill hälsa på så får ni se dammråttorna som gäster också för jag kommer inte ta bort dom!

Jisses vilket långt inlägg det blev. Men ja jag unnar mig väl datatid istället för att göra det där trista.