Kontoret

Fanny har hjälpt mig med kontoret. Vi började sent en kväll och skulle till att måla, det gick smidigt och vi fick otroligt många härliga skratt. Det uppdagades också att min syster är kanske världens sämsta på att måla ;)

Det dröjer nog ett tag till innan det är färdigt då jag har kanske 15 hyllplan kvar att måla och ett draperi att sy. Men skam den som ger sig. Vårt nästa projekt blir Theo rum.



Husets första ägare hade detta som en vrå där han förvarade sin frimärkssamling :)








Så klart ville jag ha vitt och och med syrrans hjälp fick jag vill lite varstans :P



Och jag fick till de jag med..



Som sagt blir det varken målare av henne eller mig.



Men av denna kanske? :)


Lilla lilla Theo hade ramlat på dagis. Han skulle klättra upp för stegen till rutchkanan och hade halkat så tänderna i underkäken hade gjort fula sår på hans läpp. Men han var vid gott mod ändå när jag hämtade honom.

Vad mer? Ronja kom och besökte oss och gissa om det var härligt. Vi gick på stan, fikade, surrade, gick på bio. Det var hur trevligt som helst. Jag valde att åka hem redan på tisdagkväll för att hinna träffa Melissa och Johanna och vi satt uppe halva natten och skrattade tillsammans. Jag minns nog inte sist som jag mådde så gott. Det var verkligen vad som behövdes just då.

Men sen så behövs så lite för att allt ska raseras igen. Och jag blir gång på gång skrämd av känslan att Ramsele som varkligen varit mitt allt inte alls känns så där gulligt och mysigt längre. Jag får tyst tacka Johan för att han inte ville flytta dit för idag är jag tacksam att jag inte bor där.. Och ställer jag frågan till mig själv varför jag inte åker dit lika ofta längre heller vet jag presic det rätta svaret också. Vem kunde tro det för ett par år sedan, att det skulle kännas så?


Nu ska jag sova. Alla andra i huset verkar göra desamma.
Ha en trevlig påsk helg allihopa.


När är man vuxen? En vuxen vuxen bär väl ansvaret själv? Är det normalt att man som vuxen ska känna sig mer vuxen än dom vuxnaste? Det finns många syner på verkligenheten och min verklighet är den sanna för mig, även om den kanske inte är det för dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0