Jag försöker plocka undan allt stök.

Vi sov i två timmar och vaknade av att morfar kom hit med snus, sallad och jordgubbskräm. Det är kärlek.
Efter det har jag knappt kunnat tro att den lilla killen är sjuk. Han leker och röjer mer än ovanligt eller så är det för att jag är sjuk själv. Jag skulle kunna gnälla så till den milda grad om hur synd det är om oss ;)

Men faktum är att jag ifrågasätter mig själv varför jag för allt i världen inte bad Johan stanna hemma med vård av barn... För barnskrik, vakna nätter och det där man alltid får höra om är en piss i rymden jämfört med feber och en vild galen ett åring hemma.






Jag har börjat på Theos rum också. Om någon läser och hinner svara innan imorgon (då vi antagligen inte men förhoppningsvis kommer iväg till dagis) Vad har man med sig dit? Ombyte och en pärm är det enda som står i dom papper jag fått hem.





Vi spiller ut alla leksaker på golvet i sovrummet och leker en stund. Men hur mycket leksaker det än finns där så är ändå spegeln (det absolut enda i rummet som inte är barnsäkrat än) mer intressant. Tillslut tröttnar jag och ställer ut hela spegeln i trappen. Omvartannat föröker jag få Theo att äta lite, det går inge vidare. Tackar och bockar igen för att jag köpte hem god dryck.






Jag gruvar för att Johan ska komma hem. Det ser ut som sju svåra år här hemma. Grejjer överallt. Men det får vara så idag. Är glad att vi har tv4 fakta och lovar mig själv redan nu att om Theo somnar igen så ska jag heller inte då städa, utan kolla på någon spännande pogram.





Tills dess rockar vi vidare i denna röra!