Jag minns att jag satt i soffan i Gävle och stirrade på det där pappret. Jag vet inte varför jag är så jävla rädd.. Men jag ryser av tanken på det. Det slutade med att jag rev pappret mitt i tu och struntade blankt i det.
I dag när jag kollade posten kom samma papper. Jag ringde mamma direkt och hon tyckte nog att jag var barnslig. Jag har det där pappret i väskan och den här gången kan jag nog inte strunta i det. Den där jävla cellprovstagning ger mig mardrömmar!







Nu ska jag hämta mitt hjärta!