Jag skulle personligen aldrig utnyttja min blogg till att kränka någon annan människa.
Självklart har jag tvister med människor, är irriterad och förbannad och allt är inte alltid lika sockersött som det kanske kan verka utifrån det man läser här.. Men att offentligen skriva ut fruktansvärt elaka saker om någon som en gång varit ens vän, det är inte ok.

Därför tänker jag inte heller skriva något elakt även fast jag är ganska arg utan jag tänker hylla en nära och kär vän!

Stundvid under min graviditet var jag livrädd och kände mig ensam. När Theo kommit var jag ännu mer rädd, tusen frågetecken och rädslor för att misslyckas. När Theo blev några veckor gammal träffade jag Tessan som just fått sitt första barn också. Det sa som klick med en gång och redan andra gången vi sågs (på en mässa tillsammans med släkten) insåg jag att det var en grym tjej. Och hon har visat det miljoner gånger sen dess.
Jag vet inte hur många gånger jag ringt, fällt tårar och beklagat mig och hon har alltid fått mig att må bättre. Hon har ett sätt att visa att hon förstår utan att ens säga det och hon är ärlig och framförallt ödmjuk. 

Men det som imponerar mig mest är hennes självständighet och styrka. Jag tänker in gå in på något privat utan det räcker att säga att hon haft svårar motgångar i hennes liv. Och utifrån dom förutsättningar som funnits och finns så är hon bland dom starkaste människor jag känner. Idag två barnsmamma till två underbara ungar och hon sliter som ett djur för att dom ska ha det bästa. Finns det något hon verkligen inte misslyckats med så är det hennes barn. Det är många kvällar jag legat och varit avundsjuk på den strykan och viljan som hon har. Trots motgångar så ler hon oavsett ändå, och virder på hela kakan och ser det positiva.

Vad som än hänt eller händer så rycker hon upp sig och kämpar vidare. Hon är lättsam och otroligt rolig och jag är otroligt tacksam för att jag har henne som vän och ord kan inte beskriva vad hon betydde för mig framför allt första året som mamma!

Det jag vill säga är att det inte är du förlorat någon, utan hon.. Hon har förlorat och försummat förmodligen den vänligaste människan hon kommer möta. Och att inte ta vara på det kommer tillbaka sen.





Någon som betyder mycket för mig, och som jag saknar varje dag!



Till Helgen:

Vi kan kort och gott runda av med att den varit underbar.
Höjdpunkterna var att få träffa Fredrik, en gammal klasskamrat som kom på besök, det visade sig dessutom att han jobbar i samma lokaler som Johan :)
Andra höjdpunkten var att få träffa Ronja igen! Vi hade sjukt roligt!
Tredje var att mamma var så snäll som hade Theo hela helgen.



Nu är det måndag och vi har tagit ledigt från dagis för Theos näsa rinner som sjutton. Han har ingen feber eller är dålig på annat vis men då jag ändå är hemma tänkte jag att det kan vara skönt för honom också.
Jag tyckte att det var ganska skönt igår att ställa om klockan.. Ända tills imorse, då Theo i vanliga fall vaknar 06 slog han upp sina vackra blå redan 05 imorse, men tanke på hur helgen sett ut är jag ganska utvilad ändå.
Johan däremot var ganska sliten men åkte tappert till jobb ändå. Jag har en känsla av att han håller på bli sjuk.

Nu ska jag uträtta lite ärenden och förberda middag. Ska ringa farmor och pappa och kolla om dom vill äta med oss idag.

Ha de gott!