Sitter och funderar.
Theo har just slocknat brevid mig i soffan efter en lång kamp för att hålla sig vaken.

Har läst några andras bloggar, dom skriver om möten i livet.

Igår på Gasklockorna, när denne Dogge doggelito anlände blev jag inte direkt särkilllt imponerad (jag såg inte hans framträdande) men annat.. Däremot hade han ju gitarristen, en söt liten utländsk gubbe. Dom pratade spanska med varandra och jag försökte med min knagliga kunskap höra vad som pratade om men det gick för fort.

Efter en stund frågade jag vart han kom ifrån och han skojjar och säger med sin spanska brytning att han är från djupaste Värmland ;) Haha.. Jag skrattade med och sen berättar han att han är från Peru.
Vi talar lite om LatinAmerika och jag berättar att jag varit i Nicaragua, att jag bodde i Ciudad Sandino och han vet just vart jag menar. Vi flyter som in på samma ställe och pratar om mänsklighet och hur människor kan lyckas utnyttja makten. Han imponerar på mig och han är jätte trevlig. Han spelade en bit från en låt om Peru och berättar sedan att han var i Nicaragua tillsammans med Björn Afzelius och Mickel Wiehe. Dom gjorde låten tillsammans..



Det känns som en saga när han berättar om sina äventyr och jag får en känsla av att även om han bott i sverige mer än halva sitt liv så får han för en stund komma hem till sitt Peru när han berättar för mig..
När jag är som mest tagen av hans berättelser ropar den där managern att dom ska börja..

När dom är färdiga förljer jag dom bilen och ska öppna grinden åt dom.. Ner för trappan funderar jag på vad Dogge heter egentligen. Jag frågar dom om någon köpte deras eller hans bok som dom hade med sig för att sälja. Han svarade att dom förmodligen var små!? Men: "Du kan få en, du har ju jobbat så bra" (undra vad han visste om det) men snällt iaf.. Han tar fram en penna och signerar den till både mig och Theo men innombords tänkte jag tanken att jag skulle velat att gitarristen skrev sitt namn där för det skulle jag komma ihåg. Men tänker att dom kanske skulle känna sig stötta? Idag ångrar jag mig. Jag skulle bett honom istället. Han som gjorde ett intryck.. Jag blir bara full i skratt och tvingar igen en impuls att fråga om jag inte kan få en cykel på köpet när dom kör iväg med sin volvo tillbaka mot Stockholm.. Men den där lilla söta gubben från Peru, han kommer jag minnas.

Nu är det dags att göra kväll. Fisen ska lyftas in till sängen och sen hoppas vi på sömn!
Ha en fin helg, själv känns det som ssöndag idag?