Livets..

..orättvisor.

Än än gång knackar orättvisan på dörren.
En arbetskamrat på Brynjan har förolyckats och just nu gör vi inget annat än att hoppas på mirakel.
Våran egna allt i allo. Den bästa fixaren, värsta retstickan och största pelaren på Brynjan ligger i Uppsala och kämpar. Det finns tydligen inte mycket hopp om att han kommer tillbaka. Men hoppet är det sista som lämnar människan så vi hoppas för brinnade livet.

Är så trött på hur orättvist livet kan vara.


Jag och Theo ska göra morgon och sen gå bort  till jobbet för att kolla om läget förändrats.

Hoppas ni har det bra!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0