Igår förlorade vi en kär vän och arbetskamrat på Brynjan. Hela dagen var otroligt tuff.
Tackar Carina som var snäll och tog Theo några timmar på dagen så jag kunde landa och hjälpa till med pratiska ting på Brynjan. Då och då blir man påmind om hur orättvist livet kan vara.
Alla tankar går till hans familj som går igenom bland det värsta en människa kan göra.

När jag kom hem igår kväll var jag helt matt i kroppen, det är inte lätt att möta ungdomar och inte ha någon förklaring till varför livet slutar för tidigt för vissa!? Två män från kyrkan hade kommit för att hjälpa oss, nästan alla ur peronalen, många ur styrelsen, Kjells dotter med pojkvän, och ungdommarna hade samlats för att tända ljus och minnas. Det var ingen vanligt dag igår. Det sätter verkligen perspektiv på saker och ting.

Jag var ensam hemma i en helvtimme innan Johan och Theo kom hem. Det var dom längsta 30 minuter i hela mitt liv. Ville bara att dom skulle komma hem så jag fick tänka på annat. Och få vara ledsen en stund. Jag blir så ofantligt förbannat när det händer sånt här. Det är snart två år sedan Johan förlorade sin mamma, min svärmor som jag aldrig fick chansen att lära känna personligen, men som jag haft turen att få lära känna genom andra i efterhand. Men det är fortfarande obegripligt hur oförutseende livet är.

Theo somnade efter en stund och sov ända till halv 8. Han hade nog sovit längre också om det inte vore för att en gubbe från gavlis kom med vår nya kökslucka..

Idag blir det inge Brynjan för mig. Måste sortera tankarna.
Jag har damsugit och städat här hemma.
Jag följde Tessan till Fjällbacka. Handlade lite plastglas och annat. Plockade påskris.
Det var skönt att umgås lite och få skratta istället för gråta.

Nu är vi hemma igen. Har torkat golven, pyntat med riset och Theo sover fortfarande i vagnen.
Ikväll ska Johan iväg igen. Har kommit fram till att det snart är två veckor sen vi hade en kväll hemma tillsammans. Förbjudet. Men tiden räcker inte alls till så som vi hade önskat.

Jag ska ta en promenad till olycksplatsen och tända ljus sen går jag nog också hem till Matte och Sophie och åker hem med Johan därifrån. Imorgon är en ny dag. Och kanske det är själviskt men jag är glad att det är min vecka på mötesplatsen för på nått vis det så overkliget att vara på Brynjan när inte Kjell är där. Han har nog satt spår i oss alla. Retstickan, fixar´n, token! Han är enormt saknad av alla.
Brynjan kommer aldrig bli vad den varit men de kommer blir bra. Det sista Kjell vill är att vi ska rullarna tummarna och tycka synd om oss själva skulle jag tro. Han vill att verksamheten ska fortsätta, att ungarna ska få ha det bra och att ForeverYoug som han alltid styr upp ska bli grymmare än någonsin. Jag vet att han vill det.
Om alla hjälps åt så kommer det funka. Måste bara få allt pratiskt att rulla vidare. För i minnet finns han alltid kvar.

Men mitt i all olycka har jag ändå saker som jag glädjs åt. Imorgon kommer min "bästis" hit. Jag har längtat hur länge som helst. Och vi ska ta vara på påsken med råge. Det är en sak som är säkert.

Nu ska jag förbereda middag så det blir gjort. Saknar husmanskost efter för mycket "snabb mat" :( Skärpning!

Ha det bra.