ja det känns likadant varje gång, vare sig det är från Oslo, Sunsvall, Göteborg eller Gävle som tåget tar mina nära hemåt. Jag känner mig aldrig så ensam som när någon åker hemåt, speciellt när det är Syrran.
Idag har jag tack och lov Tessan och Flisan med mig, och lilla Theo. Men dom där tågstationerna ger mig rysningar. Det är dom tagit mig hemåt varje gång i snart 7 år, men det också dom som gjort det möjligt för mina nära att åka "tillbaka". Tacka vet jag SJ men jag hatar dom för tomheten dom bringar mig!

Nya tag med andra ord. Jag rundar av med en helg i lugn och ro, ute i skogen bortom Bollnäs.
Där ges det tid att fundera och tänka för sånna här dagar är vidriga.

Hoppas ni njuter eran fredag och omringar er av släkt och nära vänner!

:)