Jag har en ur kass dag/natt på jobbet. Jag känner mig negativ och försöker hålla humöret uppe.
Men jag vet att Carina skulle fixa på det på en sekund. Hon är alltid positiv. Likaså Ronja, men det är för sent att ringa.

Kanske beror det på omständigheter eller så beror det på att jag saknar Theo. På måndag ska jag strunta i alla måsten och bara bara bara vara med honom, vi ska till lekparken och tvätten ska få ligga!

Hittade en bild på fb.




Jag minns när han föddes. Jag var liv rädd. Han hade två näsor och såg jätte konstig ut. Men lika snabbt blev dom där två näsorna en och jag kunde slappna av lite, efter en stund blev han vaker, för mig var han världens finaste. Darav är han röd på näsan. Det var för trångt att komma ut så näsan klämdes och vek dubbel. Men så liten han var, jag minns att jag brukade bädda ner honom i badbaljan och låta honom sova där medans jag badade, han sov mycket, men när han var vaken var han pigg och nyfiken. Idag springer han runt och ropar mamma. Han drar dammsugaren överallt så länge den är tyst och han gillar att bära runt på våran sop. Han vill kramas och mysa hela tiden och han är helt enkelt världens bästa pojke.



Jag tycker inte om föräldrar som skryter om sina barn i många sammanhang men nu gör jag likadant. Jag skulle kunna skryta så mycket att det gör ont i andras öron. För jag har helt enkelt fått världens bästa killar att dela mitt liv med!

Åter till jobbet :)