Nu har det lagt sig..

Kanske den vidrigaste morgonen någonsin. Jag tror det kom rök ur mina öron och näsa av all iska som florerade i kroppen på mig! Försökte verkligen ta in mottot: Det löser sig! Men det funkade inte..
Idioti..

I fredags ringde Johan hem med moloken röst och berättade att han kanske skulle behöva jobba på trakt.
Min spontana fråga blev fårn och med när?
Ja om mindre än två veckor måste jag isf åka.

Vi skulle få besked idag. Trots att Johan berättat för sin chef hur läget är.
Han ringde 07.15 och berättar att han måste åka, helst i eftermiddag!!?!?!? Senast imorgon..
Paniken i kroppen flödade.. Faktum kvarstår ju att jag har ett kvälls jobb jag med. Som jag trodde var det heller inte lagligt att göra så som dom gjort. Men vad tjänar det till!? Det är Johans lön vi lever på så hur olagligt eller orättvist det än är så måste han ju åka. Inget snack om den saken. Han blir ju borta från Theo så han är ju inte heller så glad över situationen.

Frågan återstår då? Kommer jag fixa att jobba på veckorna ändå? Det tvivlar jag inte en sekund på, jag får min energi på mitt jobb. Men vem är det då som bli lidande? Theo! Finns inte på kartan att jag skulle skicka runt honom till olika barnvakter varannan kväll och göra det besvärligt för honom..
Så jag fick vackert skicka iväg ett mail till min chef som sitter fast på Gran Canaria och skriva som det var.
Från och med imorgon kommer jag antagligen inte kunna jobba på det vis jag gjort!
Det dummaste är att jag äntligen fått in en fot på det nya jobbet. Mötesplatsen. Dom har varit hur snälla som helst och låtit mig ha Theo med en timme varje pass för att det ska ha funkat.. Nu drar jag bort mattan och visar min tacksamhet genom att inte dyka upp överhuvudtaget..

För att se det positiva i detta!? Ja.. det skulle vara att jag får mer tid tillsammans med Theo. Och att Johan kommer få längre helg. Men sist han jobbade så var han så slut efter att ha jobbat 24/7 så jag tyckte synd om honom.
Men ändå känns allt jävligt pissigt idag och jag ska nog tillåta mig att känna så idag också.
Bara att göra iordning matlådor och tänka på Johan, som faktiskt får betydligt mindre tid med Theo.
Han är också less. Väldigt less..
Dom flesta yngre grabbarna på firman ligger redan borta. Men jag vet att det finns gubbar som har utflugna barn som säkert kunnat åka.. Men då är nackdelen att Johan faktiskt är jävligt bra på sitt jobb. Om det nu kan vara en nackdel. Han har världens bästa jobb.. Och utan hans jobb skulle varken han eller jag kunna leva som vi gör.
Men det känns ändå surt att det kanske nu kommer framstå som att min arbetsmoral är uppstoppad i baken på mig när jag EN dag innan säger att det inte funkar längre! Hoppas verkligen dom har förståelse.. Eller det vet jag att dom har. Dom vet ju hur det ser ut..

Imorgon kommer allt kännas bättre. Är det inte för skönt att få gråta en skvätt ibland också?
20 kilo lättare med ens! Dessutom har vi ju världens bästa grabb här hemma så det blir bara att vänta tills på torsdagarna när den andra favoriten i familjen kommer hem igen. Bita en bit av det sura äpplet och tugga tillsammans!

(Borde kanske tillägga att friman är grym! Det är en bra firma bara det att jag råkat hamnat emellan just nu)
:)

Måndagar i all glans..!

Till dagens bariga: Vi ska träffa Tessan och Flisan och sen Emma :)

Ha en bra dag!