Jisses vad den här dagen gått fort. Redan 13.

Johan var uppe i ottan och gick promenad. Kommer varje morgon hem lagomt till ett blöjbyte så jag slipper kliva upp ;) Inatt vill jag minnas att jag faktiskt inte gick upp en enda gång.. har lärt mig att amma i sömnen, så ibland känns det som att jag sovit hela natten, men det har jag ju inte.

Den lilla ville inte somna om efter att Johan åkt så vi klev upp. Sen har det varit fullt pådrag här hemma fram till 11 då vi knallade bort till farbror doktorn. Allt såg bra ut och fortsätter vi som vi gör kommer han bli frisk snabbt.

Väl hemma var det dags för ombyte, jag glömmer alltid bort dom där amningsinläggen och det kommer snart resultera i en väldigt pinsam situation. Okej att Theo spry ner sig och behöver nytt ombyte, men det är inte Okej att gå runt med två fläckar bröstmjölk på tuttarna :S haha.. Skärpning. Det är kostigt det där, brösten lever sitt eget liv, men så fort den lilla gråter så reagear kroppen på att läcka :P Konstig funktion..
Så nu är vi ombytta, båda två, ny busade på täcket på golvet där vi skrattade tills vi kiknade nästan och det blev dax för ytterligare en tupplur. Men innan det hann vi med att prova bärselen också. Det var roligt ett tag :) Men just när jag tänkte slå till att byta ut dörrknopparna i sovrummet så blev det bedrövligt att hänga där på magen.. Men jag tror den kommer göra nytta sen iaf :)

Ikväll ska jag lyxa till det med en ansiktsbehandling och annat smått och gott. När Johan tränat klart så okkuperar jag in mig på badrummet med min bok och njuter :)

Har haft en sån där dag när jag har tänkt på vänner som bor långt borta. Det är ju rätt trist faktiskt. Dom kan ju inte följa med på den här resan på det vis jag skulle önska, och jag kan ju inte följa med på deras på grund av avståndet. Det är nackdelen med att bo i skogen i en liten by. Alla har olika mål och hamnar på olika ställen.
Men dom där speciella guldkliparna lyckas man hålla fast vid ändå.. Tack vare all elektronik ;)
Men jag hoppas på en reunion framöver. Julen kanske bringar gott?


Har jag berättat att det inte är länge kvar tills Theos efterlängtade 3 männing kommer? Lite mer än en månad bara och det är hur spännande som helst. Vi längtar som galningar.. Tur att tiden går fort.
När vi är 100% säker på att viruset försvunnit, att vi är 100% friska allihopa tänkte jag att vi kunde samanstråla med det senaste tillskottet. Sam, han är ju bara några dagar gammal nu, men jag tror faktsikt att han och Theo kan komma att bli bra lekkamrater. Men som sagt, den lilla krabaten hade ju en tuff start i livet så jag vill vara helt säker på att vi är friska och att Sam kommit sig till där i hans nya hem som är betydligt större än det han bodde i innan :) 

Ska göra ett försök med dom där dörrknopparna igen medans det är lungt här hemma!

Ha en bra dag!

Ikväll: Idol!