På förmiddagen tog jag och syster en LÅNG promenad. Var helt frdig nä vi kom hem :) Hann med en snabb lunch innan hennes tåg gick hemåt. Då kom paniken igen, dom svallande vågorna och tårarna. Jag fick kaastrofal hemlängtan och hade jag kunnat skulle jag stoppat tåget och åkt med när jag stod där på perongen och såg de åka..Jag och Fanny skulle haft skit rligt på det där Jävla tåget mot Sundsvall..
Fan, då blev man ensam igen. Johan skulle på Interpool och se hockey.. Jag frågade hur länge eftersom jag jobbar ikväll och just i det läget skulle vara skönt att slippa vara ensam.. Han sa halv ju och att han verkligen sett fram emot att "gå ut med grabbrna". Jag tycker det är kanon kul att dom hittar på saker tillsammans, och umgås inte det. Men jag tänkte för mig själv hur länge det ska dröja innan jag kan säga att jag "ska ut med tjejerna"... Mina tjejer bor ju långt härifrån, på olika ställen och paniken återfann sig igen.. Fan att det ska vara så långt hem.. Tänk att spontant bara kunna ringa till sina vänner och säga att vi går ut och kollar hockey eller vad fan som helst.. Men sånt händer inte här.. inte mig iaf..Allt postivit åt Gävle, jag trivs ju kanon bra, men när den där hemlängtan tränger sig på är det inte roligt. Fy och blä.. Nä, nu kan Norrtälje dra åt H*lvete för jag vill ha em mitt kaos igen och sluta vanka i tristess ;)

En månad kvar till hemgång och det ska bli kanon. Våldsgästa hos mamma, träffa kompisar (dom flesta kommer ju hem under stor helgerna) och bara få vara hemma en stund.

Ikväll ska jag och Niklas baka pizza på gården och ha Melodifestivals jippo, umöret vändr nog där, lite aniskten run i kring och gapiga ungar :P Lite fart och fäkt :) 
Hoppas ni har en kanon helg!



På favorit stället i sommras :) <3