Som vi trodde fick vi åka hem igen.. Det var ju iof bra, för det menade ju att allt såg bra ut. Vi fick en ny tid på tisdag.
Jag kunde inte hålla tillbaka när vi gick ut därifrån, den tickande bomben smällde av, för Tisdag kändes så otroligt långt borta, och vem vet vad dom säger då? Men det är bara att bita ihop, har man gått nio månader ska man nog orka nån vecka till om det är vad som måste göras.. Hade egentligen inte förväntat mig något annat heller.. Det var roligt att se skillnaden på ultraljudet nu i vecka 41, sist var vi i vecka 18.. Ryggraden och konturerna kunde man se mycket tydligare, häftigt.. Men det retar mig lite att dom inte kan uppskatta någon vikt, jag är livrädd att det väntar en jätte där inne :S Men om buken hade normal mått så gjordes ingen viktuppskattning? Undrar varför..

Det var fullt med folk där, kö in till undersökningsrummen och dom var försenade. Vi frågade om det var mycket nu och barnmoskan pustade, "Ja, jo, det är en hektisk sommar i år"..  Så dom hade att göra iaf.. Alla förlossnings salar var fulla och jag kunde inte sluta tänka på vad som händer om man inte får plats? Blir det dubbel förlossning eller lär man föda i korridoren ;) ? Men det verkar ju ändå bli ett senare problem.. Och ett problem som får lösas av någon annan än mig..

Jag somnade på soffan och vaknade av att Johan gjort lunch och posten som smällde ner innanför dörren.
Min bok och skiva om Urkult hade kommit, det var uppmuntrande, så jag har kollat på bilder och läst varckra texter ur boken..

Johan har åkt till jobbet för att göra hans sista tre timmar. Skönt för honom, han behöver semester nu!