Livet kan vara så orättvist ibland. I söndags kväll gick min svärmor hastigt och otrligt oväntat bort. Vi åkte direkt till Gävle och där har jag tillbringat min uppochnervända tid tills igår kväll. Känner mig ganska mycket på fel plats just nu. Är tillbaka i skolan och ska avsluta tiden här, men det känns meningslöst. Flyttar nästa vecka på torsdag men i dessa dagar känns det som en evighet. Resan är inställd, framskjuten i tiden, nu väntar begravning och mycket andra praktiska saker som måste ordnas. Jag har svårt att acceptera att det kan gå till så här!??? Livet är orättvist.
Att det ligger så nära inpå och kan hända vem som helst, men varför ska dom goda människorna lämna oss först? Mitt i allt kaos finns ändå lite hopp, om en ny start i Gävle, nytt jobb, en varm sommar och bäst av allt ska bli att få åka hem till familj och vänner i Ramsele, det är nu man känner hur mycket man uppskattar det.
Johan sliter på, han och hans pappa är chockade men dom har iaf fötterna på jorden och försöker gå vidare.

Kul föresten att du hittat hit Renee :) Det är min kusin som ska gifta sig, inte jag. Hehe, För tidigt för mig, men när den dagen kommer är du självklart bjuden! Hoppas du mår bra.

Till alla som läser.
Kom ihåg att uppskatta dom ni har runt er, en dag är dom borta!

Sköt om er! Kram