Min svärfar fyller inte bara utan. Utan Theo, min lilla, älskade Theo tappade sin första tand idag. När jag hämtade honom på förskolan var han lyrisk.. Överlycklig. Visserligen har han inte pratat om något annat än detta på flera timmar så Lite tjatigt kanske. Men så häftigt! Nu väntar vi på tandfen 😘

 

imorgon om jobbar jag igen. Tagit på mig lite extra.. det blir bra. Jag har fått ett "mindre" växthus och en drivbänk av Johan så det kliar i mina fingrar. 

 

Nä, det är ingen mening att vänta på tandfen utan jag får helt enkelt agera tandfe! 

 

Ha de gott.

 

Avsluta. Jag lär känna mig själv igen. Har varit i mamma bubblan länge (där är jag ju för alltid, men mamma ledig så att säga) Dagliga rutinen har varit att sköta hem och barn o längta tills Johan slutar för vuxen sällskap. Så nu har jag kastat in mig i jobb igen och jag älskar det. Nya möten, nya utmaningar, nya kunskaper och nya tankar. Jag blir otroligt medveten av mitt jobb, ibland på dåliga sätt men också på bra sätt. Det är bra med perspektiv. Lite distans till mina "i-landsproblem", som hur stökigt det kan vara, som att en räkning missats, grus i hallen, tjat, vad ska vi äta? Va jobbigt det där är, bilen är skitig.. Osv. Att jobba på mitt jobb påminner mig alltid efter varje arbetspass att mina "problem" egentligen är vardagslyx. Jag kastats ständigt in i processer som jag utvecklas av och jag lär mig något nytt om mig själv och/eller andra hela tiden. Härlig känsla. Jag är ganska trött på dömande människor och har under dom senaste åren lärt mig att man bör sopa rent sin egen bro innan man skäller på andra. Jag är helt övertygad om att i fall man skulle gå några kilometer i den andras skor, bära dennes ryggsäck om så bara för en stund så skulle man tänka sig för innan man smutskastar. Vi har ju alla olika erfarenheter och förflutet som gett oss olika förutsättningar. Vem är jag att döma förns jag vet? Jag har själv varit otrolig snabb att stämpla människor men tack och lov fått lära mig att omvärdera. Om du luras, säg en av tio gånger är min övertygelse att det är värt det. Ger man bara människor chansen att berätta och förklara finns oftast fantastiska historier och även sorgliga öden som vi kan lära oss av. Om vi bara stämplar andra går vi miste om berättelser som ger både kunskap och förståelse för andra.

 

Första tiden hemifrån har varit tuff, dels för att det var ovant att lämna mina barn hemma men också dels för tragiska händelser på jobbet som fick mig att ifrågasätta om det ens var värt det? Men så behövdes det bara ett möte för att inse igen varför jag gör det jag gör. För att det ger otroligt mycket tillbaka! I alla olika former. Ett ögonkast, en svordom, ett brev från häktet, ett tack, en framgång, ett leende, ett lyckandes, en motgång och ett omtag!