Jag vaknar och strosar runt hemma. Öppnar altandörren för att få in luft, känner mig unken och det är kvavt inne. Ute är det helt grått, det småduggar. Gräset är brunt och hela gatan verkar sova.

Men i mitt fönster har mina blommor blommat igen, det är andra gången nu. Och första gången i hela mitt liv som jag får en (denna gång 2st) blommor att överleva.

Jag sitter med huvudet i min kalender och försöker planera in en resa till Gävle och kolla upp Midsommar.. Det går inte. Jag har inte slutat jobba. Eller jag har slutat jobba på mitt schema, men i mitt hjärta jobbar jag som aldrig förr. Jag gör det jag har lovat mig själv att inte göra, jag har tagit med mig jobbet hem, och alla känslor också. Ringer socialtjänsten för att få lite klarhet i ett egentligen avslutat ärende.. Theo efterlyser min uppmärksamhet. Han får två polly godisar medans jag avslutar samtalet.

Jag kollar mailen och ser om jag fått svar på en del frågeställningar och om mitt förslag varit något av intresse. Jag funderar, försöker hitta olika utvägar och lösningar. Jag känner mig som 14 igen och tror att jag ska kunna rädda alla från allt ont, trots att det många gånger är självvalt.

Theo vill leka med tåget, jag leker, men jag är inte där.. Jag är någon annanstans. Ringer ett samtal igen. Det känns lite bättre. Kanske kan det gå vägen..

Jag bestämmer mig för att lägga bort hela min arbetsväska, kalendern och i tankarna kastar jag bort jobbet, ut genom fönstret, och tänker att jag tar tag i det efter helgen. Jag vet att det inte kommer fungera, men en stund iaf. Mobilen ska jag lämna. Jag ska inte själv ringa. Ringer andra är det skillnad. Tänk om man skulle få lön efter hur många tanketimmar som läggs ner på jobbet, då skulle jag vara rik.

I eftermiddag ska jag kolla upp möjligheter att komma iväg, till Gävle. Koppla bort. Och midsommar ska jag planera. Vi får besök av vänner från Gävle, jag ser en härlig sommardag framför mig med grillat, barnen som leker i studsmattan, gott vin och härlig musik. Jag har sån tur. Borde verkligen uppskatta mitt liv mer.

Och tågbanan, vad gjorde vi innan tågbanan? 7 batteri har gått åt sen den kom hem till oss, en om dagen i snitt :) Nu ska vi vila lite sen blir det full fokus på tåget, blixten och kanske bygger vi en kojja. Theo pratar om Lukas, men jag vet inte hur vi ska få tid :/ Ska se över det med.

Nu, nu stänger jag av, delmålet blir att fram till middagen koppla bort.

Ha en fin dag.