I tre veckor har jag väntat på att få komma till min doktor.. Anmäler mig i kassan och betalar 200 kronor..
Fick sitta i väntrummet i 20 minuter, dom var försenade, men det kan jag ta.. Sen fick jag komma in till undersökningsrummet där läkaren ställde några frågor som tog ungefär 5 minuter, sen kunde hon konstatera att det är foglossningar jag har och att det är det som gör att jag har ont.. Min följdfråga blev "Vad kan jag göra åt det?" Varpå hon ger mig en lapp med ett nummer till sjukgymnasten och säger att hon måste gå till nästa patient!

TACK FÖR DEN HJÄLPEN, 200 KRONOR FÖR ETT NUMMER SOM JAG KUNDE HITTA PÅ ENIRO! Hade dom inte bara kunnat ställt dom där frågorna över telefon när jag ringde för tre veckor sedan?
Jaja, jag gick ut därifrån och ringde direkt sjukgymnasten som svarar mig att jag behöver ett bälte av något slag.. Och att vänte tiden hos dom är över tre veckor.. Jag kan inte ha det så här i tre veckor igen svarar jag och hon säger bara att hon beklagar och att hon själv hade samma problem under hennes graviditeter, det är inte roligt säger hon! Nej tack jag vet det.. Men jag måste ha de där bältet eller vad det är för jag tänker minsann jobba ett tag till och lägger på luren.
Känner sån frustration att jag kokar.. Tar tre djupa andetag innan jag går in i lägenheten hemma och möts av Johan och Marit (mäklaren) Hon är super optimistik och säger att vi verkligen fått det fint här, "Är jag i samma lägenhet?" Det var ju kul att höra.. Nästa vecka går annonsen ut och Marit menar att det ska gå bra. Hon kan inget lova men om hon får gissa så kommer Johan inte bli besviken och jag ser hur det lyser i hans ögon av lycka, han ser ut som ett barn i blåställ..
Det knäpptes kort och vi fick råd att sätta upp en lampa i köket till visningen om två veckor. När hon och Johan gått gjorde jag lite lunch och försökte vara glad för att Marit varit så positiv istället för irritera mig på dagen andra nedslag..

Jaja, nu ska jag fortsätta dagen!