Fan va det suger ibland med eget ansvar. Det är ju ungefär mantrat på jobbet. Det eviga egna ansvaret. Personligen tycker jag att det kan vara skit jobbigt ibland. Jag rycker på ögonbrynen åt dom som tar hem tvätten till sin mamma, jag blir brydd när någon inte kan stryka, inte vet hur man skriver en adress på ett kuvert eller aldrig städat på riktigt. Jag blir fortfarande förvånad över dom som inte vet hur en internetbank fungerar och jag kan störa mig på människor i min ålder som inte tar eget ansvar. Men det kanske bottnar i avundsjuka. (nu menar jag inte att jag skulle vilja ta hem min tvätt till min mamma, hon skulle dessutom totalvägra om jag gjorde det av ren lathet) Jag menar att jag ibland kan längta tillbaka till tiden då jag var, låt oss säga 17. Jag hade så där lagomt ansvar. Mamma och pappa betalade räkningarna (hyran) så länge jag skötte skolan. Jag bodde ensam med min bästa vän som granne 16 mil hemifrån. Jag åkte hem på helgerna för att hänga med kompisar och just mycket mer krävdes inte. Mamma kunde nu och då skicka med matlådor, lite pengar och Ja, hon tvättade åt mig ibland.

Nu känns det som att det är så mycket. (vågar man ens säga det) Jag har ju ett ganska okomplicerat liv, och mer tid än dom flesta. Men ändå. Jag kan tycka det är tungt att ALLTID, se till att alla har rena kläder, att det finns mat hemma så det räcker, att det är rent och fint hemma, att Theos dagis schema varje månad ska matcha mitt och Johans arbetsliv, att se till att ombyte och blöjor finns på dagis, att konstant ordna inför dagarna som kommer, att värna om alla runt om, att laga, att diska, pissa, skita.. Tanka bilarna, röja ute (det är ju som grannfejden här, här har vi redan börjat kratta) (!) Att hålla koll på dagarna sopbilen kommer. Idag fick jag smått panik, jag hade som nyss plockat bort vinter prylarna och vaknar till snökaos, så jävla tröttsamt. Ner i källaren och upp med varmare mössa, varmare vantar och fodrade skor igen.. (till T) Till vilken nytta. Dom var för få i personalen idag för att kunna ta ut barnen. Aja, ingen skada skedd, men den där påträngande prestationen är förjävla jobbig ibland. Blää.. Jag har inte ens packa och jag skiter i det idag, lämnar Theo tidigare på dagis och gör det imorgon bitti.

Jag kollar filmer på mitt konto och blir glad igen..

Idag är Theo ledsen för att det snöat på hans nytvättade traktor, men han skulle tvätta den med pappa Johan när han kom hem från jobbet.

Och ja, till mina egnas förfäran släpper jag bomben, det är bara att inse. Vi har förlorat ett fan. Han konventerade så fort den egna viljan trädde i kraft ;)

Konstigt nog sitter jag nu ENSAM i soffan och kollar på Matchen, inte för att det inte finns något annat att se, inte för att det är jätte spännande, utan för att det är lite, ytterst lite spännade..

Sov gott.