Dilemma.

Jag har ett dilemma.

Jag är inte nöjd med dagiset som Theo går på. Det gör så ont i mig att jag behöver känna så.
Det största problemet är nog egentligen att han trivs, han älskar sitt dagis. Det är jag som har problem.
Jag känner mig inte alls lika nöjd som på stället i stan. Jag saknar det där förstroendet som bör finnas där och jag saknar den där lite mer personliga relationen och framför allt saknar jag den där ärliga öppna kommunikationen som fanns förut.

Imorse sprang Theo in. Han skrek "HEJ" sprang tillbaka till mig. Hoppade lyckligt (han hade inte varit där på två veckor.
Han ville ha en snabb "kjam" och en liten "pöss" sen gick han till Emla och lekte som en galning. Han vinkade så klart i fönstret innan jag åkte.

Jag vill att han ska mötas av samma glädje som han ger när han kommer. Istället möts vi av lite buttra miner och mängd papper angående personaldagar och fotografering. Han saknar ombyte... Hans stövlar är borta!? Hur kan dom vara borta? Kanske är jag löjlig? Jag vill ha mer information om hans utveckling. Om vad dom gör. Jag vill få hem sånna där söta teckningar som han gjort på dagen och jag vill ha en uppdatering vid dagens slut om hur det varit.

Jag kanske bara är löjlig. Men känslan har funnits där sen start. Jag har ifrågasatt vissa saker men det har inte förändrats. Jag har kollat runt. Det finns ett annat dagis som inte kräver att vi pendlar. Ett koperativ. Missförstå mig rätt. Det är ett kristet koperativ. Jag har verkligen inte något emot religösa och det är säkert ett bra dagis. Men inte ett ställe som jag väljer till mitt barn då det är så väldigt långt ifrån min tro och uppfostran.

Detta innebär att ett byte av dagis blir en större grej. Det innebär att vi måste pendla. Varje dag.
Det innebär också att när Theo sen börjar skolan blir allt helt nytt. Inte bara skolan då, utan när det väl är dags och det är ju ganska läskigt, då kommer han inte känna någon annan i klassen. På grund av att JAG inte var nöjd med stället han älskade?

Hur skulle ni göra/tänka? Är inte det viktigaste att han trivs?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0