Jag har en bekännelse..

Jag måste erkänna.. Usch det känns hemskt och jag hoppas verkligen inte att Jonas (vår förra granne) läser det här... Då får jag skämmas ögonen ur mig. Erkände för Emma igår också.. Blä, för stoltheten!

När vi skulle flytta hit var det fler än en person som sa "Flytta inte dit, det är inte ett bra område" och jag blev irriterad och sa "Det är knappast sämre än någon annanstans" "Så farligt är det inte" "Det verkar mysigt" "Sluta gnälla".. Folk insisterade, till och med Johan sa att det inte var ett ställe han ville bo på.. Och jag fortsatte, "Det blir bra där borta" "Lägenheten är fin och stor".. Jonas var en av dom som verkligen sa åt oss, FLYTTA INTE DIT! Och jag blev less och sa åt honom att sluta, det skulle bli så bra.. Vi var tvungna att flytta. Det blev lite stressigt att sälja lägenheten och hinna med att hitta en ny om vi skulle få alla våra krav uppfyllda.. Så jag vägrade ge mig, jag skulle ha den här lägenheten, till varje pris.. Det gick nästan så långt att jag ibland tänkte att jag skulle överbevisa alla som sa att det var dåligt.. Men det vore ju som att leva en lögn..  Varje gång jag kommer ut på gården kollar automatiskt så våran bil finns kvar, för risken att den inte gör det en dag är ganska stor..

Och aldrig trodde jag heller att jag skulle erkänna, men efter snart 4 månader här kan jag inte hålla det inne längre.. Det här området suger.. Det springer en full gubbe i trappen som kastar glasflaskor omkring sig, visar diverse kroppsdelar som jag verkligen inte vill se.. Det är ett jävla liv på övervåningen, där basen dunkar så jag tror väggarna ska falla ihop snart, jag kan inte gå in i tvätt stugan utan att bli kallad "svenne fitta" och vågar knappt gå hem om det blivit mörkt ute.. Det springer massa kåta katter i trappen som ska gnugga sig mot oss när vi kommer och går.. Lekparken utanför är fallfärdig och verkligen en fara för barn som leker där, man lär se upp! Hela trapphuset är fullt ut ovänner och jag gruvar mig för att möta någon och behöva lyssna på allt skit snack om hur den enes unge stjäl cyklar och annat.. Det ränner fulla vuxna karlar i maxikanska hattar som skriker i megafon fem på morgonen, som jag bokstavligen gått ut och skällt på, men det rör dom inte ryggen.. Låset på ytterdörren i trapphuset har blivit lagad tre gånger på 4 månader för det blir uppbrutet, det är skummisar överallt.  


Så fort något händer är jag tyst, för skulle jag säga till Johan allt jag tycker är dåligt med det här stället skulle jag få så jag teg, han skulle få så rätt så rätt.. Det blev just så som han sa :S
Men vem är jag att klaga? Den här gången får jag VERKLIGEN skylla mig själv. Gissa om jag svalt min stolthet nu när jag erkänner? Jag borde lära mig lyssna bättre kanske? Jag tycker inte om att ha fel! Och en sån här gång skäms jag! Jag var högfärdig och näst intill spydig mot dom som sa att det skulle bli så här..
Men gissa vem som spottar i glaset och ångrar sig idag? JAG!



Ja, jag skäms!



Kommentarer
Postat av: Ämma

Det där lät ju kanske inte så himla trevligt :P En fråga, hur märkte du att din förlossning var på g? Gick vattnet eller fick du värkar eller hur gick det till? Hur lång tid tog det? jag är så j*vla less nu, jag kan ju lika gärna jobba ist för att gå omkring här hemma och uggla ;D

Vi vet itne vad det är för kön, men jag är övertygad om att det är en grabb :P Vi får väl se...

2009-10-09 @ 14:47:27
Postat av: sandra

Jadu hur hamnade jag här, kärleken vad annars? ;P Hehe, men hur hamnade du i Gävle som? kärleken också eller?



Lät inge trevligt me lägenheten där, uscha.

2009-10-09 @ 15:11:15
URL: http://beggan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0